En resa i bilder
Efter Laxå rörde vi oss i tjugominuter för att sedan vänta ytterliggare en och en halv timme i Hallsberg.
Till Falun kom jag fram i lagom tid för att se solens sista strålar och passade på att fotografera under min nattliga promenad.
Men Falun ville jag inte stanna i så jag tog mitt trangiakök...
... köpte mig ett tält och åkte till Mora. I Mora fick jag hjälp av en snäll man att sätta upp tältet när vi var klara frågade han, var har du yttertältet och tältpinnarna? Här finns inget yttertält och de fyra pinnarna sitter redan i marken, svarade jag och menade att min semester inte skulle innebära vare sig regn eller blåst.
Nu väntade två dagar med kamera-lek! Motljus och blommor blev temat som så ofta förr. Resultatet? Hellre än bra, blev extasisk av att hitta linneor i skogen men de var svåra att få bra, de var så små och min kamera är inte gjord för närbilder. Känslan kanske ändå går att hitta?
Många bilder blev de men de ska ni få se en annan dag. Efter två dagars turistande i Siljan trakterna åkte jag tillbaka till Falun, firade min födelsedag med sol, bad, glass och vänner.
En perfekt resa på alla sätt! Nu ser jag fram mot veckans resa till Göteborg med mina systrar.
en kortare information från sommaren
Från och med idag ska jag inte bete mig allvarligt på något sätt fram till min semester slutar. Bara för att det verkar tråkigt. Nu ska jag göra det jag känner för och inte fundera över regler och normer, nu ska jag bara ha kul resten av sommaren. Nu ska jag leva mitt jag-är-singel-utan-barn-ansvarslösa liv som jag trivs sådär bra med. Och planering ingår inte i det. Så därför är det ingen som vet vad som händer eller vart jag är nästa gång ni försöker få ta i mig.
Bara så ni vet!
En liten scout som vågade
Efter sådär 14 timmars sömn börjar jag lite försiktgt känna efter i kroppen om jag är en människa redo att återgå till normaliteten eller inte. Fortfarande bär jag tydliga spår efter lägret som gått, försvunnit och inte finns mer, blåmärken på armarna, smuts som envist sitter kvar efter myclet skrubbande, myggbett i hela huvudet som både gör ont och kliar. Men annars tror jag jag börjar känna mig redo och klar för midsommarfirande på Gotland. Åker om några timmar in till stan och träffar min vän, tar en tur till systemet och affären, planerar en kväll i hennes soffa och ytterliggare en lång natt innan morgondagen är över oss. Ska bli grymt kul.
Men åter till lägret. Insåg att det är på mina läger jag fått utlopp för min kreativitet, det annars otekniska jag får där bygga, surra och tänka ut smarta lösningar som håller. Där får jag bära, lyfta, tänka strategiskt och vara ledare. Där får jag kicken av att hålla i trådarna och synas på lägerbålet. Där möter jag scouter ute på spårningen i skogen som hälsar med mitt namn, scouter jag inte förr träffat på. Scouter som sett mig och lagt mitt namn på minnet, scouter jag råkat bli en förebild för. Härligt, men lite otäckt för automatiskt funderar jag över en förebildsroll och makt. Tänk vad ledare i alla situationer kan använda sin makt på ett fel och otäckt sätt. Tänk vilket ansvar det är att som ledare använda sin makt på ett rätt och schysst sätt. Tänk... Inte konstigt jag var trött när jag kom hem och nog hade jag kunnat sova i ytterliggare två dagar. Inte konstigt att det på en av mina ringar jag bär i halsbandet runt halsen står power och syftar på makten jag får i arbetet med människor som måste användas ödmjukt och rätt.
Och att för första gången har fått vara med och bygga ett läger från grunden, att vara med på planeringen hela våren, vara med och hitta tema, namn, aktiviteter och planera har lärt mig en del. Det var första gången och min roll var inte väldigt aktiv, jag satt med i gruppen tillsammans med veteraner som gjort samma sak åter och åter igen, jag var nybörjare och lärde mig. Nästa gång kommer jag kunna påverka, kunna skjuta till mer och ta mer ansvar. Jag behöver bara mogna i rollen.
Men det finns en sak som gjorde det här lägret mer än något annat, en sak. En liten sak. En liten scout. En scout med hemlängtan, en scout med mycket försiktighet i sig och en hel del blyghet. En scout som inte vågade svara på tilltal men mognade och började söka kontakt. En scout som genomförde sitt första scoutläger på ett strålande sätt och både ville och inte ville åka hem när det tog slut. En scout att räkna med, hon följde den regeln att ibland måste man göra det man inte vågar för att det ska bli bra. Mer än en gång gjorde hon det hon egentligen inte vågade och framförallt var hon med på hela lägret, det är stort. Det är större än allt annat på hela lägret.
Av scouting är tanken och hjärtat fullt
Åker imorgon iväg på mitt första scoutläger på fyra år och ändå är känslan att det här är något som händer jämt. Vet precis vad jag ska lägga ner i ryggsäcken, vad som är nödvändigt och vad som är roliga detaljer som kan komma till användning. Visst har packningen förändrats lite sedan 1993 när jag åkte till Västra Hult på mitt första scoutläger. Då hade jag låtit mamma packa ner en halsduk och tänkt att den ska jag INTE använda, idag är halsduken något av det viktigaste i packningen och det plagg som kommer användas mest, på dagen när solen skiner, på kvällen när myggen kommer, på natten när jag fryser om huvudet. -93 hade jag heller aldrig funderat över vädret, idag tittar jag ut och suckar varje gång det kommer en ny regnskur, det kommer bli blött, fuktigt och kroppen kommer inte få någon brunare nyans.
-93 var det viktigaste inför lägret att kniven var med och att godiset var inköpt. Vet att jag stod länge, länge på ICA menyn 
och funderade över vilken påse som skulle få följa med. Har till och med för mig att det blev en grön lördagsgodispåse, Dennis kanske den hette? och en påse Ahlgrens bilar. Varför i all världen minns man sådant? Idag var jag tvungen att ta en tur till Willys för att handla frukt och kom, i kassan på att godis kanske man ska ha med sig något? Blev lite choklad, det var närmast.
Sjuåriga jag och en 23 årig jag prioriterar lite olika... Känns skönt att veta att de sexton år däremellan har haft en utvecklande effekt på mig. Då var jag den, inte nervösa men förväntansfulla lilla nyingen som skulle med på sitt första läger, nu är jag den där ledaren som ska ha koll på allt. Som har suttit med och planerat lägret. Som vet vad som kommer hända innan det händer. Som har sett till att förbandslådan är packad och föräldrarna känner sig trygga. Den där som räknat på platser i bilar och funderat över surrgarn. Då var jag den där som trodde att ett läger bara blev, nu är jag den där som inser att läger aldrig bara blir...
Och visst är det så att den sjuåriga Hanne säkert njöt mer innan lägret men dagens jag är jag övertygad om kommer njuta mer när det är över och genomfört, fast kvällarna ser jag fram mot också och de tidiga morgnarna när jag får vara uppe, elda och njuta av lugnet.
Oj, jag börjar visst bli gammal. Vuxen heter det visst. (Tur jag ska till Gotland efter lägret, vara vild, galen och ansvarslös).
Ett fullständigt intetsägande nonsens
När jag kommer hem ikväll om sådär tolv timmar har jag inlett min första betalda semester någonsin. Lyx säger mina vänner som pluggar, Lyx säger endel andra av mina vänner. Lyx säger jag. Livet är lyx ibland. Och hela jag spritter av rastlöshet, tre veckor, lite pengar på kontot och jag har möjlighet att göra massor av saker. Vad ska jag göra? Funderar på att hoppa fallskärm över fjällen i Norge, hade varit en lagom knäpp sak att göra, dessutom tror jag det är en otrolig vacker upplevelse.
Tittade på en film inatt, sova är överskattat och sedan länge något jag vill göra mer än jag kan. Changeling, handlar om en kvinna i USA på 30-talet vars son försvinner, polisen börjar sitt letande och hittar en pojke som de återbördar till modern. Men det visar sig vara fel pojke, något mamman bedyrar från första stund medan polisen vidmakthåller att pojken är kvinnans son. Kvinnans kamp för att bevisa att hennes son fortfarande är försvunnen börjar och präglas av stora motgångar. Såklart visar det sig att poliskåren är alltigenom korrupt och mutorna många. Ja, just det kanske ska tillägga att det såklart handlar om en sann historia som utspelade sig i ett amerikanskt samhälle som på grund av skandalen senare bytte namn. Se den!
Nu är det träning som gäller, sista passet innan sommaren är här på riktigt sedan vet man aldrig hur det blir.
Mandelblomst
Blev inspirerad av alla vackra blommor som finns ute på åkrarna nu. De är hur många som helst, men mandelblommorna är lättast att fotografera...
Varför rumpan blev placerad i soffan och jag surar
Var på gymmet igår och blev tillfrågad av en mycket stor och musklig kille vilken muskelgrupp jag tränade med övningen jag höll på med. Jag förklarade att det var sneda magmusklerna som blev starkare och han verkade mycket intresserad över denna övning som var ny för honom. Kul att wannabe-gym jag fick hjälpa en seriös muskelbyggare.
Hum, har för övrigt fått veta idag att Norge-behovet börjar bli akut och dags att ta tag i. Men dessutom att det är jag som ska ta tag i det för jag är den ordentliga i sammanhanget så vi får väl se hur det blir.
Nu ska jag fortsätta tycka synd om mig själv och dessutom fortsätta med filmen jag började på igår, Flyga Drake. För er som inte sett den, se den! För er som inte läst boken, läs den! (Men läs den hemma och inte på tåget om du inte vill riskera att medpassagerarna tittar konstigt på dig för tårarna trillar).
Tack för ordet!
Ehuru min diskrepans mellan blogg och spotify kräver fil-mat eller inte
Många ord lär man sig och de blir naturliga med engång, som spotify, jag menar, det var inte länge sedan jag inte hade en aning om vad spotify var men det är ett ord som har smugit sig på och plötsligt är det en självklarhet att alla vet vad det är. Konstigt.
Eller blogg, när dök ordet blogg upp i mitt ordförråd? Eller facebook?
Jag bara undrar...
För att inte tala om alla fackord jag lärde mig under min utbildning där diskrepans är mitt favorit ord. Vissa ord har jag haft lite mer problem med att greppa än andra, minns mina problem med att verkligen förstå vad ordet syndikalist betydde, men kanske berodde det på att jag aldrig fick någon riktig förklaring.
Men jag minns också att jag reagerade på att ehuru plockades bort från SAOL för några år sedan, tänk att ord inte bara tillkommer, de försvinner också. Det är nog ännu konstigare, tror jag.
I vilket fall är ord underliga saker. Nu ska jag bädda sängen, dricka kaffe och ringa frisören.
Bokhandlaren som slutade bada
Fritiof Nilsson Piraten har fascinerat mig en längre tid, inte för att jag läst någon av hans böcker utan för att han har ett
coolt namn och en ännu häftigare gravsten men skriften: "Här under är askan av en man som hade vanan att skjuta allt till morgondagen. Dock bättrades han på sitt yttersta och dog verkligen den 31 jan. 1972.
Jag har varit lite avvaktande till att läsa hans böcker då jag varit rädd att bli besviken, att han som författare inte skulle leva upp till sitt namn. Men så var jag på Kupan häromdagen och letade genom bokhyllorn efter en ny bok att läsa, hittade Bokahandlaren som slutade bada av nyss nämnda författare och kände att omslaget verkligen tilltalande mig så mycket till och med att jag kunde göra ett undantag från min annars bojkott av titlar med ordet som i. Varför i all världen måste man döpa en bok till en titel innehållande som, kan inte bli annat än löljigt. Det här är dock en av de bättre som-titlarna. I vilket fall gav jag expiditen en tia för boken, gick ut och började läsa.
Jag ska med en gång medge att det är en bok som är lite trög i början, men håll ut! Den blir bättre. Handlar om en bokhandlare som brinner för sommar-söndagarnas badklubb tillsammans med fyra andra herrar. Allt utspelar sig i den lilla skånska staden Grimslöv där badklubben är ett lika naturligt inslag i vardagen som bokhandeln själv med dess försäljning av böcker men framföratt tobak. Inte förrän en världsvan och utvandrad dam återvänder till byn börjar det hända saker, men då händer det desto mer och byborna får mycket att prata om ska ni veta, för bokhandlaren blir det en vändning i livet. En ändring som medför att han slutar att bada.
Och historien är simpel men läsvärd, länge fördömer man beteende än till höger och än till vänster men när slutet kommer förstår man. Och sensmoralen att inte döma andra är klockren, den kommer som ett blixt från klar himmel men istället för få en klump i magen av den skrattar man högt, (hum, gjorde jag i alla fall). Skulle kunna påstå att slutet är oväntat, sjukt och underbart. Hela boken är värd att läsas för de tio sista sidorna. Dessutom räknas boken som en svensk klassiker så allmänbildad blir du på köpet. Läs den!
