Ehuru min diskrepans mellan blogg och spotify kräver fil-mat eller inte

Jag funderar på ord och ordförråd. Att ordförådet är under ständig utveckling. Nya sammanhang som ger nya ord, som i höstas när jag paddlade kajak och hade ett dagfack på kajaken, ett ord vi använde flitigt och genast blev etablerat i mitt ordförråd. Eller när jag bodde i Blekinge och vi använde ordet fil-mat, ett ord jag fortfarande kan använda för att det är så bra på att förklara. Ordet har sitt ursprung från när jag och en vän, efter skolan gick hem och åt vaniljyoghurt med russin, musli, solrosfrön och nötter. Vi behövde ett samlingsord för alla dessa saker och vad kunde vara mer natulrigt än fil-mat? En del ord får man kämpa lite mer med för att de ska bli naturliga, som det blekinska dialektordet, inom. Jag åker inom affären på hemvägen, ett strålande bra och användbart ord som jag adopterade.

Många ord lär man sig och de blir naturliga med engång, som spotify, jag menar, det var inte länge sedan jag inte hade en aning om vad spotify var men det är ett ord som har smugit sig på och plötsligt är det en självklarhet att alla vet vad det är. Konstigt.

Eller blogg, när dök ordet blogg upp i mitt ordförråd? Eller facebook?

Jag bara undrar...

För att inte tala om alla fackord jag lärde mig under min utbildning där diskrepans är mitt favorit ord. Vissa ord har jag haft lite mer problem med att greppa än andra, minns mina problem med att verkligen förstå vad ordet syndikalist betydde, men kanske berodde det på att jag aldrig fick någon riktig förklaring. 

Men jag minns också att jag reagerade på att ehuru plockades bort från SAOL för några år sedan, tänk att ord inte bara tillkommer, de försvinner också. Det är nog ännu konstigare, tror jag.

I vilket fall är ord underliga saker. Nu ska jag bädda sängen, dricka kaffe och ringa frisören.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0