Jag lever mitt liv i väntan på vadå?

Det här med scoutläger är nog inte så dumt trots allt. Det här med scoutläger ger visst en liten kick. Det här med scoutläger är faktiskt underbart på många sätt och vis. Det här med scoutläger är utröttande.

Efter sådär 14 timmars sömn börjar jag lite försiktgt känna efter i kroppen om jag är en människa redo att återgå till normaliteten eller inte. Fortfarande bär jag tydliga spår efter lägret som gått, försvunnit och inte finns mer, blåmärken på armarna, smuts som envist sitter kvar efter myclet skrubbande, myggbett i hela huvudet som både gör ont och kliar. Men annars tror jag jag börjar känna mig redo och klar för midsommarfirande på Gotland. Åker om några timmar in till stan och träffar min vän, tar en tur till systemet och affären, planerar en kväll i hennes soffa och ytterliggare en lång natt innan morgondagen är över oss. Ska bli grymt kul.

Men åter till lägret. Insåg att det är på mina läger jag fått utlopp för min kreativitet, det annars otekniska jag får där bygga, surra och tänka ut smarta lösningar som håller. Där får jag bära, lyfta, tänka strategiskt och vara ledare. Där får jag kicken av att hålla i trådarna och synas på lägerbålet. Där möter jag scouter ute på spårningen i skogen som hälsar med mitt namn, scouter jag inte förr träffat på. Scouter som sett mig och lagt mitt namn på minnet, scouter jag råkat bli en förebild för. Härligt, men lite otäckt för automatiskt funderar jag över en förebildsroll och makt. Tänk vad ledare i alla situationer kan använda sin makt på ett fel och otäckt sätt. Tänk vilket ansvar det är att som ledare använda sin makt på ett rätt och schysst sätt. Tänk... Inte konstigt jag var trött när jag kom hem och  nog hade jag kunnat sova i ytterliggare två dagar. Inte konstigt att det på en av mina ringar jag bär i halsbandet runt halsen står power och syftar på makten jag får i arbetet med människor som måste användas ödmjukt och rätt.

Och att för första gången har fått vara med och bygga ett läger från grunden, att vara med på planeringen hela våren, vara med och hitta tema, namn, aktiviteter och planera har lärt mig en del. Det var första gången och min roll var inte väldigt aktiv, jag satt med i gruppen tillsammans med veteraner som gjort samma sak åter och åter igen, jag var nybörjare och lärde mig. Nästa gång kommer jag kunna påverka, kunna skjuta till mer och ta mer ansvar. Jag behöver bara mogna i rollen.

Men det finns en sak som gjorde det här lägret mer än något annat, en sak. En liten sak. En liten scout. En scout med hemlängtan, en scout med mycket försiktighet i sig och en hel del blyghet. En scout som inte vågade svara på tilltal men mognade och började söka kontakt. En scout som genomförde sitt första scoutläger på ett strålande sätt och både ville och inte ville åka hem när det tog slut. En scout att räkna med, hon följde den regeln att ibland måste man göra det man inte vågar för att det ska bli bra. Mer än en gång gjorde hon det hon egentligen inte vågade och framförallt var hon med på hela lägret, det är stort. Det är större än allt annat på hela lägret.