Hum...
Samma ner
Dessutom är det inte snö i fjällen än, jag ska åka skidor om en månad. Eller som mina söta, energiska scouter upplyste mig om igår, bara 28 dagar kvar till julafton, 17 skoldagar. Jag ska åka skidor!
Och så läste jag Bob igår, han har en del klocka ord som att när vi lägger oss ner, lägger vi oss mot samma ner. Tål att funderas över. Nu ska jag åka till friskis och träna, först nu har mina vänner insett att jag tränar jämt bara för att jag är ledig och de märker att jag tränar. Hum, det var bättre förr när jag kunde hålla det hemlight och folk trodde att jag tränade som det är accepterat att träna, tre dagar i veckan. Men att göra saker normalt är inte min grej, jag gör antingen eller. Antingen tränar jag inte alls eller tränar jag fem pass i veckan. Nu måste jag träna in vårens pass också.
Ikväll är det afterwork och idol som gäller, imorgon är det julbasar. Jag ska snurra chokladhjul, sälja glögg och vara allmänt scout-trevlig. Jag kan vara sjukt trevlig när jag har min scoutskjorta på mig. trevligare än annars.
Men jag är inte bitter. Bitter över att det nästan-regnar idag också. Så här kan jag inte hålla på nu åker jag!
Trevlig helg mina vänner!
PS: Funderar över att starta nya bloggen snart, ska bara komma på vilken portal som är lämpligast och vad den ska heta.
S.O.S
Kanske behöver jag inte tala om att denna blogg håller på att spela ut sitt syfte. Jag har dock storartade planer för mitt framtida bloggande. JAg ska starta en ny, snart. Med en inriktning. Med ett syfte, en typ seriösblogg. Just nu har jag nämligen ingen lust att skriva här så jag gör inte det, som ni märker. Det kan bero på att jag är inne i djupa, bittra och melankoliska tankar samtidigt som jag spritter av liv och förväntan. Försök skriva om det ni. Ingen höst sedan urminnes tider har jag skrivit så här lite. Överhuvudtaget. Men jag kommer skriva igen, snart.
Black sunday afternoon
Dessutom fick jag en kopplimang idag på stan, killen gick förbi, backade, tittade och sa: Du var då en ovanlig en, ovanligt söt flicka.
Det tackar man för svarade jag.
(Och ja, han var kanske inte helt nykter, men ändå liksom).
Måndag!
Likt en tickande bomb
Med två arbetsdagar kvar känner jag att oj, vilket beslut jag har tagit. I ett Sverige med den högsta arbetslösheten på årtionden väljer jag att säga upp mig från ett fast jobb, lämna den vackraste pojken på jorden och åka på äventyr. Alla som känner mig säger dock att jag gör rätt, eller snarare att jag gör vad jag måste göra. Men ändå, lite knäpp är jag nog. Vad händer efter att juni är slut?
Mina vänner stöttar mig som sagt och varje gång jag uttalar ett tvekande ord säger de: Men, Hanne hur kulle du kännt om du inte hade gjort så här? Sant svarar jag och känner en sådan grym ödmjukhet inför mina vänners pushningar. Mitt hjärta fylls av värme och kärlek och jag känner att det ligger insytt i min kropp likt en tickande bomb som snart kommer explodera. Explodera av kärlek till alla jag tycker om.
när övergår behovet i beroende?
Nya planer!
Annars har jag varit i Stockholm och träffat människorna som kommer vara en del av mitt liv det närmsta året. Gott, de var trevliga. NU är jag inte bara trött utan helt slut. Sova verkar som det bästa som kan hända.
