när övergår behovet i beroende?
Om man får träffa en människa som man inte träffar alltför ofta borde man då inte känna bra, nu har jag träffat den människan det var trevligt och behovet är stillat. Varför blir det då tvärtom? Som att själen, kroppen vad som, blir påmint om att jag behöver den här andra människan i mitt liv och är inte nöjd, jag vill ha mer. Det räcker inte. Är inte det knäppt? Är man beroende då?
Kommentarer
Postat av: Linnea
det skulle kunna tolkas som ett beroende. man mår bättre tillfälligt av beroendet, och sen sätter abstinensen igång. sen är det kört. då vill man bara ha mer! man kan inte tänka sig livet innan beroendet. känns det igen?
men det var inte alls det jag tänkte säga från början. från början var det bara "nä, man blir bara påmind om hur viktig den personen är".
Trackback
