dina erfarenheter är inte kanske inte mera
Ibland händer det saker, som ett förebud på hur sommaren kommer bli. Underbar, den har verkligen alla förutsättningar på sin sida för att utvecklas till något utöver det vanliga.
Träffade igår folket jag ska till Gotland med över midsommar, det var trevligt, de var trevliga. Kommer bli kul. Men jag vet numera att jag måste lära mig Stad i Ljus utantill för det är liksom midsommar på gotlands nationalsång. Ska sjungas av alla med all inlevelse som går att få fram. Okej, bara att börja plugga på texten.
Cyklade hem från halvägshem idag och orkade hela vägen upp för den fyra kilometer långa uppförsbacken. Vinterns träning har haft avsedd efftekt, härligt. Tog bara 25 minuter, i sommar blir det cykel som gäller.
Men mest funderar jag över ett samtal jag hade i torsdagskväll, handlade om människors erfarenheter och krig. Att det faktiskt finns saker som är positiva och kan utlösas av krig, som människors totala ointresse för materiella saker. Att vara tvungen att plocka fram en grundläggande drift, att hjälpa varandra att överleva och göra vardagen dräglig. Att dela med sig av det man har, som kvarterets enda spis, tänk er själv att ständigt ha en ström av människor i huset som lånar spisen och ugnen till brödbak. Men när det materiella är borta är det varandra vi har kvar och först då kanske vi har vett att uppskatta det fullt ut. Kanske är det först då vi inser hur viktigt det är att värna om sina medmänniskor och människor i ens närhet. Samma person som berättade om den här känslan berättade även om flera upplevelser han varit med om under sin ungdom, upplevelser där polis och militär varit inblandad. Jag lyssnade och kände att jag inte varit med om mycket i mitt liv men så frågade han mig när jag flyttade hemifrån. För fem år sedan när jag var nitton, svarade jag. Då flyttade vi när vi var lika gamla, sa han och menade att vi, om man bortser från ålder, måste ha lika många erfarenheter. Att hans inneburit krig, militär och vapen gjorde inte hans upplevelser viktigare eller mera än mina. Du måste ju också träffat otaliga människor, sa han till mig och jag fick perspektiv. Kanske är det så att vapen, krig och militär är exotiskt och verklighetsfrämmande för mig och därför erfarenheter som jag ser som mer än mina, men för honom var det vardag och inget konstigt. Istället menade han att han kunde bli lika fascinerad av mina upplevelser och erfarenheter som jag blivit av hans, ty för honom var de främmande och inte så gråa som de verkar för mig.
Ja, det här blev ett konstigt inlägg men ni förstår kanske och om ni inte gör det tycker jag att ni ska plocka ut de delar ni förstår, omvandla de till era egna och dra någon smart slutsats.
Kanoners.
Träffade igår folket jag ska till Gotland med över midsommar, det var trevligt, de var trevliga. Kommer bli kul. Men jag vet numera att jag måste lära mig Stad i Ljus utantill för det är liksom midsommar på gotlands nationalsång. Ska sjungas av alla med all inlevelse som går att få fram. Okej, bara att börja plugga på texten.
Cyklade hem från halvägshem idag och orkade hela vägen upp för den fyra kilometer långa uppförsbacken. Vinterns träning har haft avsedd efftekt, härligt. Tog bara 25 minuter, i sommar blir det cykel som gäller.
Men mest funderar jag över ett samtal jag hade i torsdagskväll, handlade om människors erfarenheter och krig. Att det faktiskt finns saker som är positiva och kan utlösas av krig, som människors totala ointresse för materiella saker. Att vara tvungen att plocka fram en grundläggande drift, att hjälpa varandra att överleva och göra vardagen dräglig. Att dela med sig av det man har, som kvarterets enda spis, tänk er själv att ständigt ha en ström av människor i huset som lånar spisen och ugnen till brödbak. Men när det materiella är borta är det varandra vi har kvar och först då kanske vi har vett att uppskatta det fullt ut. Kanske är det först då vi inser hur viktigt det är att värna om sina medmänniskor och människor i ens närhet. Samma person som berättade om den här känslan berättade även om flera upplevelser han varit med om under sin ungdom, upplevelser där polis och militär varit inblandad. Jag lyssnade och kände att jag inte varit med om mycket i mitt liv men så frågade han mig när jag flyttade hemifrån. För fem år sedan när jag var nitton, svarade jag. Då flyttade vi när vi var lika gamla, sa han och menade att vi, om man bortser från ålder, måste ha lika många erfarenheter. Att hans inneburit krig, militär och vapen gjorde inte hans upplevelser viktigare eller mera än mina. Du måste ju också träffat otaliga människor, sa han till mig och jag fick perspektiv. Kanske är det så att vapen, krig och militär är exotiskt och verklighetsfrämmande för mig och därför erfarenheter som jag ser som mer än mina, men för honom var det vardag och inget konstigt. Istället menade han att han kunde bli lika fascinerad av mina upplevelser och erfarenheter som jag blivit av hans, ty för honom var de främmande och inte så gråa som de verkar för mig.
Ja, det här blev ett konstigt inlägg men ni förstår kanske och om ni inte gör det tycker jag att ni ska plocka ut de delar ni förstår, omvandla de till era egna och dra någon smart slutsats.
Kanoners.
Kommentarer
Postat av: Elin
Jag fattar. Tror jag.
Men jag tänkte nog först som du, vad det gäller erfarenhet. Jag tycker dock att din vän har ett väldigt fint sätt att se på det hela trots alla svårigheter...
Trackback
