Jag lever mitt liv i väntan på vadå?

Inbitna Winnerbäckare tror nu kanske att det återien kommer ett inlägg som höjer denna man till skyarna men rätt om jag skulle kunna så tror jag att Lars får vänta med ett nytt inlägg. Istället är det ett ras över mänskligheten som kommer komma, ett RAS-eri.

Ibland går jag till kyrkan. Speciellt på onsdagskvällar i ojämna veckor. Då händer det saker. Idag har jag fått en Aha-upplevelse som kommer resultera i något bra och utvecklande för mig och något mindre bra och mer ångest framkallande för min mamma. Plötsligt förstod jag vad min vän under nästan tre år, med jämna mellanrum har kommit in på och som jag inte har förstått. Plötsligt förstod jag vad nyheterna handlade om i december. Plötsligt förstod jag var konflikten bestod av.

Ikväll fick jag en kort redogörelse för hur Palestina- och Israelkonflikten blev en konflikt. Minns inte om jag har fått en sådan redogörelse innan och om jag har fått det var jag uppenbarligen inte mogen att ta den till mig, men ikväll var det rätt. Ikväll var det perfekt. Med tre års lyssnande på en vän med Palestina som hjärtefråga, med en syster som volontärar, med en insikt om att världen kanske inte är så trygg, snäll och genom god som jag skulle önska och som en liten yngre jag faktiskt trodde på, var en föreläsning om ämnet som gjort för att fånga mitt intresse.

Ska inte dra historien här, måste läsa på betydligt mer först. Men en sak ska jag dra upp. Som ni kanske har koll på byggs det idag en mur genom Israel. En mur som delar landet och visar vart Palestinierna får vistas och bo. En mur som delar familjer, förlänger barnens skolväg med åtskilliga timmar, plockar bort bönder från deras jord och isolerar människor från sjukhusen. Jag är för liten för att minnas när Berlinmuren föll i november - 89 men vet att fallet gjorde många människor glada och någonstans vet vi alla att murar inte löser några konflikter.

2009 bygger vi fortfarande murar. Israel är inte enda landet som bygger murar, om jag inte har helt fel bygger USA en mur mot gränsen till Mexiko för att hålla illegala invandrare borta. Kanske vet ni inte att det genom Saharas öken går en 220 mil lång mur som kantas av taggtråd och minor och vaktas av femtiofem tusen soldater.
 
2009 tror världen fortfarande att murar kommer lösa problem och konflikter, eller tror vi det inte. Men vi vet att murar handlar om makt, vi bygger en mur, vi visar vilka som bestämmer. Vi visar vart människor får gå, vi styr människors liv. De ska veta att de lever på nåder, vår nåder.

Det här gör mig arg och frustrerad. Jag förstår inte, förstår inte varför människor måste kriga och bråka när de istället borde krama varandra. Men som min vän sa:
 
- Hanne människor är mycket mer pengagiriga än du någonsin kommer förstå. Allt handlar till stor del om pengar.

Säkert är det så och mycket ritkigt, den aspekten kommer jag aldrig förstå. Jag har aldrig haft några pengar och heller aldrig på allvar saknat några. Jag kommer aldrig bli rik för jag är motsattsen till girig, vad det nu är. 

Men min vän sa också till mig att följa med på en resa och jag sa ja. En resa som kommer tillfredställa min vetgirighet och förståelselust för ett tag men som kommer ge min mamma ångest. En resa till Palestina. Min vän sa: Du kommer älska det, man andas historia, allt är historia. Jag svarade: Det kommer inte gå att prata med mig, det kommer vara som att ge mig knark. Min vän bara skrattade och sa att en resa till Palestina skulle vara nyttig för mig men att jag skulle stanna kvar i Jeriko när han begav sig till Gazaremsan.

Sammanfattningsvis skulle jag kunna säga att kvällen började med vissa förväntningar då jag hört berättas så mycket om ämnet jag visste var föreläsaren skulle prata om och slutade med en hög Hanne som funderar över mänskligheten och är viss om att hon kommer bege sig ut på en resa. Hellre förr än senare.