Jag lever mitt liv i väntan på vadå?

Läste ett kåseri i Metro för några dagar sedan, har haft det i bakhuvudet sedan dess och förstår inte hur författaren tänkte med sin text, "Din oglammiga uppväxt har räddat dig från mycket". Jag brukar läsa Cissi Wallin kåserier och ibland har hon väldigt sunda, vettiga och bra åsikter (när hennes går ihop med mina), men denna gång lyckades hon inte riktigt. Jag förstod inte. I texten menar hon att hennes vän Annika Marklund (dotter till en viss Liza) får stå ut med mycket endast av den anledningen att hon är dotter till en känd författare och journalist, att fallet är så tvekar jag inte en sekund över. Vidare i texten menar hon att det sista barnen Skarsgård vill är att rida på vågen av deras fars berömdhet. Säkert är det så. Hon menar också att om dessa personer inte varit barn till kändisar hade de fått en annan möjlighet att lyckas, en möjlighet att lyckas för att de själva är bra på det de gör och inte  alltid behöva höra att deras framgång beror på deras föräldrars hjälp. Wallin menar att vi utan glammig uppväxt inte ska gnälla för vi har alla chanser i världen att bli dem vi vill utan att våra föräldrar hjälper oss med de rätta kontakterna och sedan kan vi ta åt oss all ära själva. Ungefär här kommer det såklart fram att att Wallin själv är uppvät med en mycket förmögen far. Efter att kommit så långt i texten förvånade detta fakum inte mig, hennes argument föll långt innan och någonstans förstod man att hon aldrig har vetat hur det är att växa upp oglammigt.

Missförstå mig inte, jag är så mycket arbetarklass det bara går att bli. Uppvuxen men fyra syskon, i ett litet radhus där jag under hela min uppväxt delade rum men min syster (ibland båda), min mamma var hemma med oss medan pappa jobbade. Pengar fanns, men inte till mer än det som behövdes för att ge oss en dräglig uppväxt. Att gå på McDonalds och äta var fest. Givetvis har min uppväxt påverkat mig men jag har aldrig lidit av att vi inte haft speciellt mycket pengar eller att mina föräldrar aldrig har kunnat hjälpa mig att skaffa kontakter till sommarjobb. Istället tror jag att att jag lärt mig massor av det.

Vad jag undrar över i Wallins text är, varför skulle dessa frågor handla om klass, alls? Handlar inte hela grejen om att barn väljer samma yrke som sina föräldrar? Klart att barnen Skarsgård alltid kommer bli jämförda med sin far precis som arbetarungen som blir vårdbiträde precis som sin mamma kommer bli jämför med sin mamma på jobbet. Att familjen Skarsgård sedan hamnat i en bransch där de är tillgängliga för allmänheten på ett helt annat sätt än vad vårdbiträde familjen är, det är en annan fråga. Barnen Skarsgård om några visste vad de gav sig in i när de satsade på skådespelaryrket.

Och kom inte och säg att Annika Marklund inte haft fördelar av att hennes mamma heter Liza, kom inte och säg att Liza inte försökte hjälpa sin dotter i början av hennes karriär, precis som alla föräldrar försöker hjälpa sina barn med de kontakter de har. Bara det att kontakterna ser olika ut.

Att säga att min oglammiga uppväxt har räddat mig från mycket, känns som att säga att pengar spelar ingen roll. Klart som korvspad pengar spelar roll. Jag är inte övertygad om att jag någonsin kommer vilja tillhöra kategorin som kallar sig själva förmögna, ty precis som Wallin menar så finns det nackdelar med det också och jag är van vid nackdelarna med att inte har några pengar, således är dessa nackdelar mycket mindre skrämmande för mig än nackdelarna med att ha pengar. Men min oglammiga uppväxt utan pengar tror jag inte har räddat mig från mer än vad Cissi Wallins glammiga uppväxt men mycket pengar har räddat henne från.

Summa sumarum kommer jag helt enkelt fortsätta att tro barn som vuxit upp med mycket pengar och föräldrar med många kontakter har haft vissa fördelar i livet. Men avundsjuk kommer jag bara vara den dagen en av dessa personer snor ett jobb mitt framför ögonen på mig, för jag kommer antagligen vara i mycket större behov av jobbet än den glammiga personen i fråga. Fast klart i mitt yrke som socialpedagog kommer jag kanske inte behöva komkurera med så många glammiga personer.