PräktighetsSverige i ett nötskal, liksom
Visserligen har jag lovat mig själv att aldrig skriva ett inlägg om ämnet monarki, ingen hjärtefråga hos mig men plötsligt väldans aktuellt.
Ni vet hela det den här grejen med att ärva en titel 2009 i ett land som ska vara ett av världens mest öppna demokratier är minst sagt motsägelsefullt. Men nu ska ju som Reinfelt säger: "Äntligen en kvinna av börd få sin man av folket". Dock är inte svenska folket helt övertygad om att Viktoria valt rätt man att dela sitt liv med, kan verkligen denna mycket speciella människa klara av att leva med en vanlig enkel man, uppvuxen i ett radhusområde? Tycks svenska folket tänka.
Och jag tycker nog minsann de har rätt att lägga sig i, om jag nu ska vara med och betala Vickans bröllop vill jag vara med och bestämma. Kanske ska jag ringa hovet och fråga om jag kan få välja klänningen? Eller åtminstone maten. Eller åtminstone bli bjuden.
Och vilket kungahus vi har, lite präktighets Sverige i ett nötskal liksom. Kan tycka att en familj som jag är med och betalar underhåll för åtminstone kunde roa mig litegrann. Ibland. Något roligare en Maddes naturliga tonårsfestande. Tycker Vickan är skyldig mig lite skandaler, en djupt uringad tröja och kortkort kjol , gärna onykter på förlovningsfilmen hade väl varit lämpligt. Eller en storgråtande kung som vägrade erkänna Danne som blivande make åt sin dotter. Eller en Kalle-Fille som framträdde i blåtira. Eller åtminstone, åtminstone en osminkad Madde. Men inte då. För i Sverige regerar präktigheten.
Och nu ska Danne och Vickan starta om, med sitt egna, bilda familj. Vad är oddsen på två barn, givetvis en flicka och en pojk? En uppfostran präglad av att lära barnen den speciella konsten att förstå att de är lite bättre men måste låtsas att de är vem som. Och om några år kommer diskussionen, kommunal skola eller inte? Nä, säger jag. Ska vi nu ha kung tycker jag nog att ungarna ska skickas på internat med en gång så de lär sig överklass manéren och förstår att de är utvalda från början. Varför låtsas att de är en del av folket när alla vet att de är speciella?
hela alltet är föråldrat men tvärsemot mina prnciper så älskar jag vårt kungahus!! hellre mina skattepengar dit än i moderaternas eller vänsterns fickor, eller andra höjdares fallskärmar. jag tror jag åker upp till sthlm och kollar på bröllopet. det är kultur det hanne och du borde joina haha!;)
I min utopi värld går pengarna dit de borde, till fattiga, sjuka och behövande. Inte till vare sig kungahus eller direktörer som båda har pengar över så det räcker. En utopi som sagt. Men till sthlm och tittar på bröllopet gör jag inte hur mycket kultur det än är. =)(möjligen kommer jag tjuvkika lite i smyg på teven)
Det var vasst det! Och nu får jag lust att skriva hur mycket som helst om ämnet men det får vi väl ta när vi pratar någon gång istället :-)
Ja här är det antingen eller som gäller =). Härligt då har vi ett ämne klart...
