polis, polis, potatisgris
När jag var femton ville jag bli hemlig agent åt Säpo, mer för att det lät coolt än för att jag riktigt visste var det innebar. När jag var sexton ville jag bli polis, mest för att jag ville hjälpa människor. När jag var arton ville jag fortfarande bli polis och såg min närsynthet som ett hinder ivägen som skulle lösas. Laseroperation var mitt mål, polis skulle jag bli. När jag var nitton var det fortfarande polis som var drömmen. Jag blev tjugo och drömmen började ifrågasättas av min hjärna, var polis verkligen det yrket jag skulle satsa på? Jag blev 21 och plötsligt övertygad om att polis inte var yrket jag ville ha, socalpedagog kändes bättre. Fortfarande var det dock samma vilja som drev mig, jag ville vara till nytta för andra människor och hjälpa dem. Inne på mitt 24:e år är jag tacksam över att det inte står polis på mitt examensbevis, man skulle kunna säga att den naiva tro på polismakten jag är uppvuxen med är något förändrad. Idag skulle antingen skämmas över att titulera mig polis eller vara hjärntvättad och försvara maktens agerande, det senare värre än det första.
I metro idag går det att läsa om en femtonårig pojke som blir åtalad för att han kallat polisen gris och nöffat åt dem. Direkt efter beteendet ska pojken ha ångrat sig och bett om ursäkt. Men i vissa fall godtas inte en ursäkt. Nej, det är klart. Kanske hade jag inte reagerat så starkt på artikeln om inte gårdagens tidning varit prydd med hur nyutbildade piketpoliser poserat nakna med en k-pist i händerna under sin avslutningsfest. Eller om inte poliser filmats under tiden de vräkt ur sig rasistiska kommentarer under tiden för bråken i Rosengård. För sånt gör mig förbannad. Sånt får mig att tro min vän som säger att alla poliser är onda. Sånt får mig att tro att polisen är en organisation full av mögel och ruttenhet. Sånt får mig att tro att han som talade om för mig att den som blir polis är en människa som vill ha makt, har rätt.
För nog ställer jag mig frågan, vad gjorde en k-pist på piketpolisen avslutningsfest överhuvudtaget? Är inte en k-pist ett tjänstevapen som definitivt inte bör lekas med något som piketpoliser, om några borde ha vett att förstå? Nog ställer jag mig frågan om inte Rosengård ungdomarna var helt i sin fulla rätt att kasta vad som helst mot polisen om de som kom för att upprätthålla lugnet fällde rasistiska kommentarer. Hur ska vi kunna integera Rosengårds ungdomar i svenska samhället om organisationen som finns för att skydda alla sveriges invånare gör skillnad på folk och folk? Jag bara undrar.
När jag var i London för ett par år sedan, blev jag vittne till hur ett gäng ungdomar bad polisen om hjälp då deras kompis
fått i sig för mycket alkohol, jag reagerade på att de vände sig till en makt som i Sverige skulle undvikits och plötsligt förstår jag varför. En polis som inte kan ta att en femtonåring kallar honom eller henne för gris kanske borde fundera på att byta jobb. Vilken femtonåring har inte lust någon gång haft lust att kalla polisen för gris? Skulle jag väckt åtal mot alla de söta femtonåringar som kallat mig jävla fittkärring, skulle jag ägnat många timmar åt rättegångar, men det gör jag inte för jag visste vad jag gav mig in i när jag blev socialpedagog.
Nog är det väl ändå så att poliser, vuxna människor med en utbildning som bör bygga på självutveckling borde vara trygga människor. För visst hade det kännts tryggare för mig om ordningsmaktens folk hade varit trygga människor med vett att lägga undan vapnet innan en fest och som skakat av sig grisyttrandet och istället fokuserat på det positiva, ungen bad faktsikt om ursäkt. Då hade jag kanske en dag åter upptagit min naiva syn på polisen men som det ser ut nu lär dröja ett bra tag innan jag behöver damma av den synen.
