Molnen flyger minsann högt idag
Jag brukar vara bra på att laga mat. Idag lyckades jag med konsten att misslyckas med gårdagens rester. Sällan har min gryta varit så svart i botten som denna dag och nästan lika sällan har oset doftat så mindre härligt.
Men jag har kommit på många saker idag, som att det finns trevliga människor i min närhet som jag kanske ska försöka lära känna. Och att de vill ha kvar mig på scout. Det där med scout visste jag ju visserligen redan men det är ändå väldans kul när människor talar om det. Så att jag får flyga lite uppe bland mina moln och veta att det finns människor som värdesätter mitt engagemang och tycker jag gör ett bra jobb. Så bra att de till och med flera månader senare kommer fram till mig bara för att tala om att det var riktigt bra gjort av mig och att de då, vid det där tillfället, såg en ny sida av mig.
Fast det är också då jag vill svara att jag vet, det är så det är. Efter en månad tror människor att de känner mig, efter två månader tycker de att jag är trevlig och härlig , men kanske aningen tråkig. Efter ett år inser de att de kanske inte kände mig trots allt. Det är då jag överraskar och det är de överraskningarna som kanske gör att jag är som den där musiklåten som bara blir bättre ju fler gånger man lyssnar på den. (För er som inte vet, en komplimang jag engång fick av en vän som menade att jag är som en musiklåt som man i början inte tycker är något speciellt med men ju fler gånger man lyssnar på den desto bättre inser man att den är. Han menade också att det är dessa låtar som såsmåningom blir klassikerna som håller i längden).
Okej, mitt självförtroende sviktar inte alls just nu, min chef blev mer än glad när jag meddelade att det inte blir norge riktigt än, mina scoutledarkollegor vill ha kvar mig och dessutom vill bossen i Norge också anställa mig så fort han får. Behöver jag då tillägga att mina vänner är underbara och livet kanske ändå är ganska fantastiskt om det inte vore för att risken att jag kommer dö dum ökar för varje dag som går.
Och kanske börjar dumheten med kunskapen om att laga mat, jag menar, jag vet mycket väl att man inte sätter grytan på spisen, sätter på plattan på sexan, går därifrån för att sätta sig en stund vid datorn, fem minuter senare kommer tillbaka och häller maten i grytan. Klart som korvspad att det bränner...
Men jag har kommit på många saker idag, som att det finns trevliga människor i min närhet som jag kanske ska försöka lära känna. Och att de vill ha kvar mig på scout. Det där med scout visste jag ju visserligen redan men det är ändå väldans kul när människor talar om det. Så att jag får flyga lite uppe bland mina moln och veta att det finns människor som värdesätter mitt engagemang och tycker jag gör ett bra jobb. Så bra att de till och med flera månader senare kommer fram till mig bara för att tala om att det var riktigt bra gjort av mig och att de då, vid det där tillfället, såg en ny sida av mig.
Fast det är också då jag vill svara att jag vet, det är så det är. Efter en månad tror människor att de känner mig, efter två månader tycker de att jag är trevlig och härlig , men kanske aningen tråkig. Efter ett år inser de att de kanske inte kände mig trots allt. Det är då jag överraskar och det är de överraskningarna som kanske gör att jag är som den där musiklåten som bara blir bättre ju fler gånger man lyssnar på den. (För er som inte vet, en komplimang jag engång fick av en vän som menade att jag är som en musiklåt som man i början inte tycker är något speciellt med men ju fler gånger man lyssnar på den desto bättre inser man att den är. Han menade också att det är dessa låtar som såsmåningom blir klassikerna som håller i längden).
Okej, mitt självförtroende sviktar inte alls just nu, min chef blev mer än glad när jag meddelade att det inte blir norge riktigt än, mina scoutledarkollegor vill ha kvar mig och dessutom vill bossen i Norge också anställa mig så fort han får. Behöver jag då tillägga att mina vänner är underbara och livet kanske ändå är ganska fantastiskt om det inte vore för att risken att jag kommer dö dum ökar för varje dag som går.
Och kanske börjar dumheten med kunskapen om att laga mat, jag menar, jag vet mycket väl att man inte sätter grytan på spisen, sätter på plattan på sexan, går därifrån för att sätta sig en stund vid datorn, fem minuter senare kommer tillbaka och häller maten i grytan. Klart som korvspad att det bränner...
Kommentarer
Postat av: Anonym
Du min underbara unge varför skulle ditt självförtroende svikta, det du gör gör du ju bra!Ja om man inte räkna med dina misslyckanden ibland, som att värma rester och så. kram
Trackback
