Jag lever mitt liv i väntan på vadå?

Lite farligt kan det faktiskt vara att lämna mig alldeles ensam och övergiven så här en fredagkväll i augusti, när sommaren regnar bort. Ni ska veta vad jag har kommit på idéer nu när jag har suttit här och surfat på internet. Dessutom råkade jag anmäla mig till en kurs i Nicaragua, på norska. Ja ni känner ju till min svaghet för grannlandets språk så jag tänkte att det kunde vara en bra grej. Bara det att när jag tryckt iväg ansökan kom jag på att ooops, sånt där kan ju vara bindnande, men jaja då får jag åka till Nicaragua och det sägs ändå vara ett vacker land. Dessutom nu när jag sitter här lite uppspelt över alla möjligheter det ändå finns även ör sådana som mig, utan pengar kom jag på att det kanske vore en bra grej att öppna flaskan med rödvin som varit i min ägo ett tag. Men så kom jag på att jag ska in till stan och äta frukost imorgon tidigt, så jag blandade mig ett glas med jordgubbssaft istället som jag nu intager till mina kex med ost.

För er som inte vet men fortfarande undrar vad som egentligen hände med norge är svaret ingenting. Jag både fick och inte fick jobb, jag fick, sen men inte just nu. Jag får om två veckor kanske, om en månad kanske. Snart. Sen. JAg har i alla fall charmat min eventuella framtida chef och det är bra.

Beskedet gav mig en kväll i frustration där min vilja mest handlade om att skrika men efter det har jag varit produktiv värre. Denna veckans cv-skrivande går inte av för hackor vill jag lova och många jobb, platser och resor är sökta. Kommer jag inte iväg i höst lovar jag att våren inte kommer tillbringas i Sverige i alla fall.

Jag är trött på det här landet, på jobben jag inte får och på att vara ordentlig. Jag ska ut på äventyr och kanske kommer jag på där långt borta på andra sidan jorden att detta är grejen. Då ser ni mig bara någongång om året i fortsättningen. Då kanska jag aldrig mer bosätter mig i Sverige. I alla fall inte förrän jag äventyrat klart.