Svarta eller vitt. Nu gäller det, antingen eller.
Vore inte livet enklare i svart-vitt? Tänk vad behändigt, antingen tycker du om någonting eller gör du det inte, sen är det varken mer eller mindre. Inte en massa diskuterande fram och tillbaka, för och emot, inte en massa långsiktiga och kortsiktiga för- och nackdelar. Inte en massa tjafs. Inte en massa tänk. Inte en massa energi som läggs på en tankeverksamhet som ändå inte leder till någonting. Antingen eller liksom.
Antingen gillar jag paj eller gör jag det inte och allt prat om att jag gillar skinkpaj men inte broccolipaj är som bortblåst. Här är det antingen eller som gäller. I den svart-vita världen där jag anitngen tycker om Nybro eller inte, inte en massa tjafs om att jag tycker om en del av staden medan avskyr andra bitar. Ingen mera hat-kärlek. Här älskar vi eller hatar. Tänk vad lätt livet vore, då skulle man i samma stund som man träffar en ny människa kunna bestämma om man tycker om personen eller inte. Och hålla fast vid det, för personen skulle vara antingen god eller ond.
Hum, mitt resonemang kanske faller i den stunden. Skulle människan då också födas ond eller god... Okej, kanske inte det ultimata men så mycket lättare. Så mycket mindre tänk, så mycket mindre vägande för och emot. För visst vore det skönt att inte behöva tänka sociologiskt på alla händelser i livet, att inte vända och vrida på dem. Att slippa fundera över varför och vilka händelser som har lett fram till just den här händelsen.
Och kanske handlar allt om att jag insett att det finns förklaringar till beteende jag inte vill acceptera. Eller är jag bara mesig.
Antingen gillar jag paj eller gör jag det inte och allt prat om att jag gillar skinkpaj men inte broccolipaj är som bortblåst. Här är det antingen eller som gäller. I den svart-vita världen där jag anitngen tycker om Nybro eller inte, inte en massa tjafs om att jag tycker om en del av staden medan avskyr andra bitar. Ingen mera hat-kärlek. Här älskar vi eller hatar. Tänk vad lätt livet vore, då skulle man i samma stund som man träffar en ny människa kunna bestämma om man tycker om personen eller inte. Och hålla fast vid det, för personen skulle vara antingen god eller ond.
Hum, mitt resonemang kanske faller i den stunden. Skulle människan då också födas ond eller god... Okej, kanske inte det ultimata men så mycket lättare. Så mycket mindre tänk, så mycket mindre vägande för och emot. För visst vore det skönt att inte behöva tänka sociologiskt på alla händelser i livet, att inte vända och vrida på dem. Att slippa fundera över varför och vilka händelser som har lett fram till just den här händelsen.
Och kanske handlar allt om att jag insett att det finns förklaringar till beteende jag inte vill acceptera. Eller är jag bara mesig.
Kommentarer
Trackback
