Allt som sägs är inte alltid sant
En vän har sedan en tid tillbaka försökt få mig att se dokument inifråns dokumentär om Thomas Quick, igår började jag kolla och precis som vännen förutspådde fängslades jag av berättelsen. Att Jan Guillou länge har hävdat att Quick är oskyldig till morden han har erkänt och är dömd för, vet jag och att Jan Guillou brukar ha rätt i sakfrågor vet jag också men inte trodde jag att en två timmars dokumentär skulle få mig helt övertygad om Quicks oskuld.
Att Quick är mytoman var jag övertygad om från början ändå trodde jag nog att han begått något av de påstådda morden men nu efter att sett teveprogrammet är jag mycket tveksam. 
Quick är dömd för åtta mord, av dessa åtta är alla indiciermål, dvs att det inte finns någon teknisk bevisning i egentlig mening, istället är det Quicks berättelser som utgör bevisen. Quicks berättelser som ändrats om och om igen. 1996 tog han exempelvis på sig skulden för ett mord på en norsk flicka, han berättade att hon vid bortförandet hade långt ljust hår, stora framtänder, joggingbyxor i rosaröd färg. Bilden till höger visar flickans utseende och ni inser att det föga stämmer in med den beskrivningen som Quick gav, dessutom hade hon vid försvinnandet kjol på sig, inte joggingbyxor. Kroppen efter flickan hittades aldrig trots att polisen la ner oehörda resurser på att gå igenom de partier där Quick påstod sig ha dumpat kroppen. Ändå dömdes Quick två år senare för mordet på just denna flickan. Behöver jag tillägga att flickans mamma tvivlar på sin dotters mördare?
Detta är bara en av alla de saker som Hannes Råstam tog upp i sitt program om Sveriges mesta mördare, tro mig det finns otaliga till och hela inlägget kunde varit fyllt med dem men det finns en sak som jag anser ännu viktigare än alla fel som kan ha begåtts under utredningarna som Quick gått igenom och det är när Quicks förra försvarsadvokat, Claes Borgström, säger:
- Om du menar (till reportern) att det under undersökningarna förekommit att polisen tillsammans med psykolog har riggat ett antal berättelser i syfte att lura svenska domstolar att döma en oskyldig så kan jag säga att det har aldrig förekommit i rättshistorien. 
Klart som korvspad det har förekommit i rättshistorien, klart att det fortfarande förekommer, att tro något annat anser jag vara naivt. Att försvarsadvokaten Borgström verkar trött på Quick är uppenbart (han verkar trött på allt i programmet), men att Borgström dessutom har exakt samma åsikter som åklagare Van der Kwast är skrämmande. I min skyddade värld som jag lever i trodde jag att försvarsadvokatens uppgift var att ifrågasätta åklagaren.
Men det är klart att efter ha läst på om Da Costa fallet 1984 borde jag inte blivit förvånad över hur svenska rättsväsendet fungerar. (Även i detta fall har Guillou länge påstått att justitiemord begåtts och även denna gång måste jag ge honom rätt). Och att likt Borgström tro urskillningslöst på det svenska rättsystemet är det farligaste vi kan göra, det man tror på ifrågasätter man inte och ifrågasätter man inte kommer fel aldrig kunna upptäckas. Och då är vi ute på djupt vatten.
Och ni som tror att alla människor är lika inför lagen rekomenderar jag att titta på programmen om Quick, följ länken: http://svt.se/svt/play/video.jsp?a=1347111. När ni kollat på programmet kan ni börja fundera över vad som hänt om Quick haft mycket pengar och kunnat anlita en stjärnadvokat som Leif Silbersky, tror ni då seriöst han varit dömd för morden?
