Kambodja

Jag har funderat pa hur jag ska gora for att ge er en verklig inblick over livet har i Kambodja innan jag lamnar det och aker mot nya aventyr i Eskilstuna. Och kanske ar ratta sattet inte alls det jag tanker mig men det ar ett satt iaf. For att ni ska forsta maste jag beratta...

 

I kambodja foljer vi en annan tidsrytm och dygnsrytm an vi gor hemma i Sverige. Har foljer vi solen och dygnets ljusa timmar. Sedan jag kom hit har jag inte satt alarmet pa min klocka en enda gang ocg detta trots att jag for det mesta har borjat jobba halv atta. Vaknar gor man av diverse ovasen utanfor fonstret klockan halv sex, sen har jag for vana att ligga och stracka mig i sangen fram till tio over sex, tio minuter efter att min paris stigit upp och fem minuter fore att min syster stiger upp. Och inte finns det nagon stress sen heller, jag kanske gor nagra sit-ups, jag tar definitivt sopborsten och sopar ner gardagens damm och smuts mellan springorna i golvet. Sen tar jag min handduk och badklanning ute pa tvattlinan byter om och gar ner till duschen med papayatradet vaxande i mitten. Dagens forsta dusch brukar vara den mest svalkande och nastan lite smakylig men underbart skon. Efter dusch handlar det om frukost som intages sittandes i skraddarstallning (egentligen det manliga sattet att sitta pa men jag far dispans) pa bordet och ritktigt lycklig blir jag om det blir omelett som serveras tillsammans med riset.

 

Behover jag tillagga att allt detta gors i det ostressiga, lagom langsamma tempot som kan kallas kambodjanskt.

NEdan foljer lite bilder som jag snott fran min extra paris dator. (Extra paris innebar att det ar Fartuns paris, dvs den svenska tjejen som jag delar provins med och som ingar i samma grupp som jag)



jag, Fartun, Phearom och Chandeth.Brollopsdags med vanner fran KYA, killen till vanster brukar aldrig se sa har sur ut, han har alltid ett leende pa lapparna men nu vet jag inte vad han gor...





















Jag och Chandeth racker over en gava till brudparet samtidigt som de blir valsignade.
Min vardfamiljs syskonbarn, Leheang och Lysa. Forst var de bada radda men nu ar de allt annat an radda for mig, harligt!

Vet ni vad som knasigt ar? Att jag sitter har pa jobbet for nast sista dagen och antligen har vi insett att de har tradlost internet... Men sen inser jag att det kanske ar lika bra att vi inte har insett det innan, ty dela med sig av internet tiden ar vi kanske inte bast pa.

Idag tankte jag beratta om 17-aringarna vi traffade pa forra veckan nar vi gjorde ett snabbt inhopp i en annan organisation an den vanliga. CWPD arbetar med att traffa sa kallade kareoke flickor och arbeta for att de ska fa battre liv, dels genom att oka forstaelsen och minska spridningen av ononskade graviditeter och HIV. Sjutton ar sitter de dar mitt emot oss och fnittrar blygt over amnet som diskuteras. De ar fem stycken pa just den har restaurangen och vad de har gemensamt ar att de alla kommer fran fattiga familjer, har lamnat dem ihop om att kunna hjalpa familjen ekonomiskt genom att salja sina kroppar. Men de ar noga med att papkea att de inte ar prostituerade och de har inte kunder, de har pojkvanner. Hur manga pojkvanner da fragar jag? Det ar olika blir svaret.

Nar jag och min grupp diskuterar besoket efterat fragar jag vad skillnaden pa att vara prostitution och flickorna vi traffade ar svarade kambodjanerna i sallkapet: Namnet. Det ar forbjudet med prostitution sa man andrar namnet och plotsligt ar det inte forbjudet langre. Sa fungerar det har.

Och jag har lart mig mer denna veckan, som att huset jag bor i ar byggt pa mark som under Pol Pot regimen var avrattningsplats for vietnameser som inte lamnade landet frivilligt. NAJS.

En vecka kvar sen aker jag till Bantey Mancheay och halsar pa min paris familj.

Jag har aldrig velat tillskriva mig sjalv en plats i vett och fornuft gruppens cirkel, andra har dock placerat mig mig dar mer an en gang.

 

Internationella kvinnodagen ar i Kambodja en rod dag och saledes en extra dag nar de som jobbar i veckorna och studerar pa helgerna faktiskt ar lediga. Sa var det ocksa har i Kampong Chhnang, vara vanner fran Kya sag sin chans att aka pa aventyr och givetvis var vi medbjudna. Forberedelserna borjade redan pa sondagkvallen med matlagning och planering. Pa min fraga nar vi skulle aka fick jag svaret klockan sex. Tidigt tankte jag men stallde inte larmet med vissheten om att min syster skulle vakna i lagom tid, ty klockan sex betyder ju sallan just det klockslaget. Och mycket riktigt inte forran nagra minuter i sex steg min syster overhuvudtaget upp och bilen som skulle hamta oss dok upp forst framat halv nio, efter en lang vantan.

 

Att stuva in tjugo personer i en minibuss ar lattare an detlater och farden begav sig. En timme och en kvart senare anlande vi till dagens forsta och roligaste anhalt. Vattenfall och bad. Det fanns tva saker som talade mot att jag skulle byta om till badklader och hoppa i vattnet. Det ena var mina infekterade sar pa fotter och hander, det andra var den begynnande forkylning jag visste att jag hade i kroppen. Det som talade for  bad var helt enkelt varmen, vattnfallet och faktumet att sist jag badade var under mittlagret for nastan en manad sedan. Jag Badade och njot for fullt, gratis massage under vattenfallets stralar och massa lek med stissiga kambodjaner. Tillagger man dessutom att fargen i mitt ansikte och pa mina armar har overgatt fran skandinavisk vinterblekhet till jag-har-bott-tva-mander-pa-kambodjanska-landsbygden bruna kan man bara konstatera att min dag var perfekt. Trots att jag kom hem med sprangande huvudvark och har tillbringat dagen i hangmattan bor det tillaggas att badet igar angras minsann inte.

 

Min syster suckar och sager att jag bara sager att jag ar glad men jag forklarar for henne att jag ar glad i hjartat medan kroppen ar mindre glad. Fast imorgon ska jag vara frisk igen, tror jag. Och lite snorande har val ingen dott av.  

 

Innan jag avslutar inllagget for dagen vill jag ocksa tillagga att haromdagen hade jag faktsikt en jag langtar hem dag, en seg dag med kambodjanska trassligheter och manniskor som bestamde at mig och jag kande att nu vill jag hem, gora som jag vill utan att folk undrar och framforallt utan att folk tittar pa mig hela tiden.

Att klaga brukar anda inte vara min grej men det finns tillfallen nar jag tycker lite synd om mig sjalv (kansliga lasare varnas och rekomenderas att hoppa over nagra rader), mina fotter ar amnet for min sjalvomkan. For nagon vecka sedan fick jag ett sar pa ovansidan av foten i precis lagom hojd med remmen pa mina flip-flop, saret roade sig med att bli infekterat och fortsatter med det. Det gor ont, men jag hade fortfarande inte klagat trots flugorna som surrar och anvander saret som landningsbana och matbord. Anledningen till att jag klagar ar att denna veckan borjade min andra fot ocksa gora ont och jag funderade over orsaken, efter en kortare undersokning av mellanrummet mellan mina tar visade det sig att min fotsvamp har blommat ut igen. Varre an den nagonsin har gjort innan. Svampinfektionen har spridit sig till varende mojlig millimeter mellan varenda mojlig ta pa bada mina fotter. Behover jag tillagga att jag avgudar min medtagna fotsvampssalva och mina fotriktiga skor for tillfallet? Tack vare salvan kommer nog bara varannat steg jag tar gora ont nasta vecka. Dessutom funderar jag att erbjuda gruppen som har svampodling som projekt lite hjalp pa traven.

 

Slut pa ackelprat om mina ackliga fotter och istallet en snabb overgang till att redogora for hur det kommer sig att jag i min ago har ett brollopsfoto dar jag ar brud och brudgummen ar kambodjan. Ja, helgens brollop kom att innebara ovantade handelser...

 

Jag tillbringade eftermiddagen med att sova och mitt oga roade sig med att taras pa grund av den plotsliga anvandningen av linser igen. Nar ett oga taras samtdigit som man ar hart sminkat finns det bara en vag det kan ga, kladdigt smink. Har man da tur ar man i narheten av en transa som hela formiddagen talat om for en att man ar vacker och lyser upp vid tanken pa att fa sminka en. Later det som en uppdiktad historia? Det ar det inte. Jag lovar att jag endast talar sannning. I alla fall fragade transan om han eller ja just det hon, om hon fick sminka mig och det tackar man ju inte nej till. Sa jag satte mig pa pallen framfor spegeln och studerade medan jag sakta men sakert forvandlades fran att vara mig till att se ut som en kambodjansk brud. Och sa plotsligt stod jag dar hand i hand med brudgummen och log mot kameran. Bortgifte?

Min fantastiska kambodjanska syster och jag iford den tradditionella brudkladnaden!

 

 

Tva lander och ett problem, ar det samma problem eller inte? Efter nagot mer an en manad i Kambodja har jag forsokt forsta, fraga och klargora hur de, i kambodja, ser pa och anvander tobak, alkohol och droger. Och jag tror att jag kommit ett steg narmare ett svar men fragan ar givetvis mer komplex an sa har och jan kan inte pasta att jag sett allt eller fatt svar pa alla mina fragor, det har ar mer en obeservation av vad jag har sett och lart mig och en jamforelse med vad jag har jobbat och studerat i Sverige.

 

Under mina forsta veckor i min provins (Kampong Chhnang, vilket ar en jordbruksprovins med ett mycket tradionellt levnadssatt) sag jag i stort sett inte skymten av alkohol. Det var en sondagformiddag nar vi klattrade i  berg som fyra ungdomar kom med ett ror innehallandes palmvin och diskret smog upp bakom en sten, jag fragade givetvis vad de skulle gora och spelade lite dum och svaren jag fick var att de gjorde nagot daligt och otillatet.

 

Och ni vet jag som svensk kan tycka att en fredag eller lordagkvall bor agnas at nattklubb, dansande och en eller tva ol men har gor vi inte det, inte i provinsen iaf. Och varfor? Darfor att nattklubbar ar sammankopplade med kareokebarer och prostiution, som forovrigt ar socialt accepterat pa ett helt annat satt an i Sverige. Dessutom ar lordag en dag nar det fortfarande ska stigas upp tidigt och jobbas eller pluggas, har ar sondagen den dagen som oftast raknas som ledig och da kan man se till att ha roligt.

 

Kanske plockas det fram nagra ol pa sondagsformiddagen och dricks under gemenskap, men de tillfallen jag varit inblandad i har inte handlat om fylla, redloshet och tio ol, de har handlat om trevliga avslappnade stunder med ett par ol. (Samtidigt som kambodjaner har en tendens att bli onyktra efter tva ol sa hur de skulle te sig efter tio ol vill jag inte tanka pa.)

 

Och visst ar det skillander, att som kille dricka ol ar inget konstigt. Att som tjej gora det ar inget det pratas sa hogt om. Jag som framling fick svaret att det ar klart du kan ta en ol, men nar jag fragade om svaret skulle varit detsamma om jag varit kambodjan var svaret lite mer diffust. En del dricker men det finns fler som inte dricker. I allafall pa landsbygden. Att dricka ol som tjej kopplas ihop med daliga saker, prostitution och lattfothet. Att dricka ol som kille ses som nagot naturligt och kanske manligt.

 

Samtidigt ar alkoholen, precis som i Sverige, naturlig vid festliga tillfallen som brollop da palmvin ar standard.

 

Och visst ar atkomsten av alkohol och den kanda olen Angor latt, sakert finns det problem som jag annu inte sett och problem som jag inte heller kommer se men jag ska forsatta mina efterforskningar och aterkomma med fler iaktagelser.

 

 

Inte bara alkohol ar ju ett problem i vare sig Kambodja eller Sverige. Tobak och droger ar lika viktigt att prata om och efter att ha jobbat som socialpedagog i Sverige har jag anda en viss erfarenhet och kunskap om droganvandande i Sverige, jag ar inte expert men inte heller helt oinsatt. Och som framling i Kambodja kan jag spela pa min nyfikenhet och fa svar pa mina fragor som jag hoppas ar sanna, som att LSD och ecstasy inte forekommer i speciellt stor utstrackning i landet eftersom ambodja ar ett fattigt land och dessa droger ar forhallandevis dyra i jamforelse med lim och opium. Gatubarnen och ungdomarna med problem i det har landet sniffar lim, en billig drog tar bort hungern. Billig och lattatkomlig ar aven opium.

 

Men och visst kan det bli lite roligt att diskutera droger, som nar man ska ta reda pa om hasch ar en drog som finns eller inte. Slutligen gar det nar man forklarar hur drogen anvands och hur man blir efter anvandandet. Och svaret pa fragan om hasch ar en vanlig forekommande drog var att visst ar den det, men forut var den annu vanligare da den inte var olaglig. Men jag ar ju inte den som ger mig sa jag vill ju veta mer som vad jag straffas med om jag blir pakommen med att anvanda droger eller salja droger. Korruption ar svaret och ingen som vet klart, det beror pa, allt beror pa. Jag ska maila efter den kambodjanska droglagen pa engelska och se vad jag kan lara mig.

 

Nagon annat ni sitter dar hemma och verkligen vill veta om dessa problem, fraga mig och jag ska gora allt for att reda ut era undringar! ;)

 

Puss pa er!