Flickor och vietnameser
Vet ni vad som knasigt ar? Att jag sitter har pa jobbet for nast sista dagen och antligen har vi insett att de har tradlost internet... Men sen inser jag att det kanske ar lika bra att vi inte har insett det innan, ty dela med sig av internet tiden ar vi kanske inte bast pa.
Idag tankte jag beratta om 17-aringarna vi traffade pa forra veckan nar vi gjorde ett snabbt inhopp i en annan organisation an den vanliga. CWPD arbetar med att traffa sa kallade kareoke flickor och arbeta for att de ska fa battre liv, dels genom att oka forstaelsen och minska spridningen av ononskade graviditeter och HIV. Sjutton ar sitter de dar mitt emot oss och fnittrar blygt over amnet som diskuteras. De ar fem stycken pa just den har restaurangen och vad de har gemensamt ar att de alla kommer fran fattiga familjer, har lamnat dem ihop om att kunna hjalpa familjen ekonomiskt genom att salja sina kroppar. Men de ar noga med att papkea att de inte ar prostituerade och de har inte kunder, de har pojkvanner. Hur manga pojkvanner da fragar jag? Det ar olika blir svaret.
Nar jag och min grupp diskuterar besoket efterat fragar jag vad skillnaden pa att vara prostitution och flickorna vi traffade ar svarade kambodjanerna i sallkapet: Namnet. Det ar forbjudet med prostitution sa man andrar namnet och plotsligt ar det inte forbjudet langre. Sa fungerar det har.
Och jag har lart mig mer denna veckan, som att huset jag bor i ar byggt pa mark som under Pol Pot regimen var avrattningsplats for vietnameser som inte lamnade landet frivilligt. NAJS.
En vecka kvar sen aker jag till Bantey Mancheay och halsar pa min paris familj.
Idag tankte jag beratta om 17-aringarna vi traffade pa forra veckan nar vi gjorde ett snabbt inhopp i en annan organisation an den vanliga. CWPD arbetar med att traffa sa kallade kareoke flickor och arbeta for att de ska fa battre liv, dels genom att oka forstaelsen och minska spridningen av ononskade graviditeter och HIV. Sjutton ar sitter de dar mitt emot oss och fnittrar blygt over amnet som diskuteras. De ar fem stycken pa just den har restaurangen och vad de har gemensamt ar att de alla kommer fran fattiga familjer, har lamnat dem ihop om att kunna hjalpa familjen ekonomiskt genom att salja sina kroppar. Men de ar noga med att papkea att de inte ar prostituerade och de har inte kunder, de har pojkvanner. Hur manga pojkvanner da fragar jag? Det ar olika blir svaret.
Nar jag och min grupp diskuterar besoket efterat fragar jag vad skillnaden pa att vara prostitution och flickorna vi traffade ar svarade kambodjanerna i sallkapet: Namnet. Det ar forbjudet med prostitution sa man andrar namnet och plotsligt ar det inte forbjudet langre. Sa fungerar det har.
Och jag har lart mig mer denna veckan, som att huset jag bor i ar byggt pa mark som under Pol Pot regimen var avrattningsplats for vietnameser som inte lamnade landet frivilligt. NAJS.
En vecka kvar sen aker jag till Bantey Mancheay och halsar pa min paris familj.
