Kambodja

Jag har aldrig velat tillskriva mig sjalv en plats i vett och fornuft gruppens cirkel, andra har dock placerat mig mig dar mer an en gang.

Internationella kvinnodagen ar i Kambodja en rod dag och saledes en extra dag nar de som jobbar i veckorna och studerar pa helgerna faktiskt ar lediga. Sa var det ocksa har i Kampong Chhnang, vara vanner fran Kya sag sin chans att aka pa aventyr och givetvis var vi medbjudna. Forberedelserna borjade redan pa sondagkvallen med matlagning och planering. Pa min fraga nar vi skulle aka fick jag svaret klockan sex. Tidigt tankte jag men stallde inte larmet med vissheten om att min syster skulle vakna i lagom tid, ty klockan sex betyder ju sallan just det klockslaget. Och mycket riktigt inte forran nagra minuter i sex steg min syster overhuvudtaget upp och bilen som skulle hamta oss dok upp forst framat halv nio, efter en lang vantan.

Att stuva in tjugo personer i en minibuss ar lattare an detlater och farden begav sig. En timme och en kvart senare anlande vi till dagens forsta och roligaste anhalt. Vattenfall och bad. Det fanns tva saker som talade mot att jag skulle byta om till badklader och hoppa i vattnet. Det ena var mina infekterade sar pa fotter och hander, det andra var den begynnande forkylning jag visste att jag hade i kroppen. Det som talade for  bad var helt enkelt varmen, vattnfallet och faktumet att sist jag badade var under mittlagret for nastan en manad sedan. Jag Badade och njot for fullt, gratis massage under vattenfallets stralar och massa lek med stissiga kambodjaner. Tillagger man dessutom att fargen i mitt ansikte och pa mina armar har overgatt fran skandinavisk vinterblekhet till jag-har-bott-tva-mander-pa-kambodjanska-landsbygden bruna kan man bara konstatera att min dag var perfekt. Trots att jag kom hem med sprangande huvudvark och har tillbringat dagen i hangmattan bor det tillaggas att badet igar angras minsann inte.

Min syster suckar och sager att jag bara sager att jag ar glad men jag forklarar for henne att jag ar glad i hjartat medan kroppen ar mindre glad. Fast imorgon ska jag vara frisk igen, tror jag. Och lite snorande har val ingen dott av.  

Innan jag avslutar inllagget for dagen vill jag ocksa tillagga att haromdagen hade jag faktsikt en jag langtar hem dag, en seg dag med kambodjanska trassligheter och manniskor som bestamde at mig och jag kande att nu vill jag hem, gora som jag vill utan att folk undrar och framforallt utan att folk tittar pa mig hela tiden.