Jag lever mitt liv i väntan på vadå?

Kan inte tycka annat än att det är skönt att solen är gömd bakom moln, att nattens regn gjort marken fuktig och full av vattenpölar. Att jag slipper vara glad bara för att solen skiner. Istället har jag rullgardinen nerdragen och vägrade länge stiga upp ur sängen, en timme längre än vanligt låg jag där och trivdes med det.

Tänker på en person jag växte upp med som ställt till det lite för sig. Konstigt. Att det blir så. Varför? En sådan där snäll människa som strular till det för sig. En sådan där människa som det finns alldeles för många av och som jag skulle vilja ta ett ordentligt tag om axlarna och skaka om, skaka om tills hjärncellerna föll på rätt plats igen. Som sagt sådana människor finns det gott om.

Tänker på vardagen, igen. Våren börjar ta slut och inget nytt händer. Sommaren ser mer eller mindre ut som hela året har gjort och jag blir mer och mer övertygad om att något måste hända lagom till hösten. Jag måste ta mig för något, se till att bryta ett mönster, finna en mening och sluta vara negativ. Ett jobb i veckan har jag satt upp som mål att söka, två jobb har jag redan skickat in en ansökan till. Men jag är inte säker på att det kommer hjälpa mig. Allt mer övertygad blir jag om att Norge till hösten, Palestina till nästa sommar är det bästa som kan hända. Måste bara strukturera upp det hela litegranna. Fast det där går i vågor. Om en vecka är jag säkert återigen övertygad om att det bästa som kan hända är ytterliggare ett år i Jönköping och Palestina i vinter. Dessutom är jag sugen på att åka till Pakistan. Bara för att. Pakistan låter som ett spännande land att åka till, men jag tror att UD avråder från att åka dit så jag får väl akta mig för det landet.

Hej hopp! Egentligen vet jag precis vad jag behöver, adrenalinet som kommer den dagen en resa är bestämd. Andrenalinet som kommer när man står på flygplatsen och väntar på att flighten ska öppna. Kicken som finns där under hela resan och som gör att jag är extasisk av lycka och hög på livet. Aldrig förr har jag varit i så stor längtan efter den känslan som jag är nu. Ibland känns det som att jag behöver den för att överleva och är det så då måste jag fixa den, snart. Snart. SNART. Fast klart det finns ju alternativ... droger är bra har jag hört. (skojade bara)