Grrrrrrrrrrrr........
Jag brinner för scout. Började på nyingn när jag var sex år och fortsatte i tretton år, tills jag flyttade till Norge. De scoutträffar jag missade under de åren är lätt räknade. Jag hade ett välbehövligt fyra års uppehåll från scoutkallelsen men återupptog den i höstas. Jag älskar fortfarande scout, mina scouter är fantastiska och snart är det läger. Underbart!
Jag hatar att bli tagen för given. Att inte bli tillfrågad utan bara underförstått förstå att det där är mitt jobb. Får jag en fråga har jag inga problem med att utföra uppgifter men utan frågan blir jag som ett trotsigt småbarn. Löljigt jag vet men så fungera jag. Så nu ska jag åka och göra något som jag inte vill göra och ingen kommer förstå att jag gjorde det, ingen kommer tacka mig, alla kommer bara ta för givet att det skulle göras och jag kommer vara irriterad. Men det måste göras.
Hum, kanske kommer mitt scout-brinnande-hjärta en vacker dag att slockna.
Jag hatar att bli tagen för given. Att inte bli tillfrågad utan bara underförstått förstå att det där är mitt jobb. Får jag en fråga har jag inga problem med att utföra uppgifter men utan frågan blir jag som ett trotsigt småbarn. Löljigt jag vet men så fungera jag. Så nu ska jag åka och göra något som jag inte vill göra och ingen kommer förstå att jag gjorde det, ingen kommer tacka mig, alla kommer bara ta för givet att det skulle göras och jag kommer vara irriterad. Men det måste göras.
Hum, kanske kommer mitt scout-brinnande-hjärta en vacker dag att slockna.
Kommentarer
Trackback
