Lugn vår - ett brutet löfte?
Våren ska bli lugn.
Våren ska bli lugn.
Våren ska bli lugn.
Hanne ska tillbringa mycket tid hemma.
Hanne ska tillbringa mycket tid hemma.
Ta hand om sig själv.
Värna om sin egen tid som hon vet att hon behöver.
Detta kunde varit mitt nyårslöfte men så dum att jag avger sådana löften är jag inte. Nyårslöften ska man avslöja för andra, jag avger mina löften i smyg så ingen vet om dem. Mitt smyglöftande brukar få mina vänner att kalla mig mystisk och lurig men det är något de får leva med. Jag berättar mina löften när jag uppfyllt dem. Kanske.
Ovanstående löfte gav jag till mig själv när jag befann mig i Göteborg veckan innan jul. Jag var otroligt trött på allt och ville bara vara hemma i min soffa. Inte gå utanför dörren. Jag talade till och med om för min vän i Luxemburg att jag inte kommer planera några resor med henne förrän tidigast till sommaren. Visserligen skyllde jag detta på min ekonomi men framför mig såg jag även en vår fylld av hemmadagar, en vår fylld av soliga ute-dagar på min gräsmatta med datorn i knät skrivandes på det jag verkligen vill skriva på men som jag aldrig hinner.
Nu befinner jag mig på rätt sidan om nyåret för att dessa dagar ska komma till mig men där kommer läckan, dessa dagar kommer aldrig till mig, dessa dagar springer ALLTID ifrån mig. Jag förstår inte.
Igår var en sådan dag, jag var ledig och tänkte vara hemma, strosa runt lite och plocka med lite saker, laga lite matlådor och njuta av lugnet. Men så ringde en kompis, frågade om jag inte skulle hänga med ut och åka skridskor, grilla korv och kolla på film efteråt. Inte en chans jag kunde säga nej, inte en chans jag hade varit lugn hemma om jag sagt nej, tänk vad jag kunnat missa.
Så jag var som vanligt borta från morgon till kväll, kom hem och stupade i säng. Precis som idag, fast idag har jag jobbat, så det räknas inte riktigt.
Frågan är varför jag måste vara sådan här? Vart tog den lugna Hanne vägen som trivdes bäst i soffan med en bok?
Att jag kommer förändras och få en lugn vår tvivlar jag starkt på, att våren kommer vara roligt tror jag definitivt men när sommaren nalkas kommer jag antagligen återigen att sitta här och lova mig själv en lugn sommar. Säkert jag kommer få det, tre av mina semesterveckor är så gott som redan bokade. Härligt? Javisst! Lugnt? Inte ett dugg!
Men jag vet också att får jag en av dessa lugna helger spritter det sedan i benen och hjärnan är halvvägs iväg på äventyr igen. Jag kommer inte lyckas och hade jag lyckats hade jag haft ångest över det. Men en balans vore bra, det är jag, i denna fråga, dålig på.
Tack för ordet!
Efter ni nu läst detta inlägget kanske ni får en liten bild av hur rörigt min hjärna fungerar. Oj, vad den får tampas med varje dag. Stackars min hjärna.
Våren ska bli lugn.
Våren ska bli lugn.
Hanne ska tillbringa mycket tid hemma.
Hanne ska tillbringa mycket tid hemma.
Ta hand om sig själv.
Värna om sin egen tid som hon vet att hon behöver.
Detta kunde varit mitt nyårslöfte men så dum att jag avger sådana löften är jag inte. Nyårslöften ska man avslöja för andra, jag avger mina löften i smyg så ingen vet om dem. Mitt smyglöftande brukar få mina vänner att kalla mig mystisk och lurig men det är något de får leva med. Jag berättar mina löften när jag uppfyllt dem. Kanske.
Ovanstående löfte gav jag till mig själv när jag befann mig i Göteborg veckan innan jul. Jag var otroligt trött på allt och ville bara vara hemma i min soffa. Inte gå utanför dörren. Jag talade till och med om för min vän i Luxemburg att jag inte kommer planera några resor med henne förrän tidigast till sommaren. Visserligen skyllde jag detta på min ekonomi men framför mig såg jag även en vår fylld av hemmadagar, en vår fylld av soliga ute-dagar på min gräsmatta med datorn i knät skrivandes på det jag verkligen vill skriva på men som jag aldrig hinner.
Nu befinner jag mig på rätt sidan om nyåret för att dessa dagar ska komma till mig men där kommer läckan, dessa dagar kommer aldrig till mig, dessa dagar springer ALLTID ifrån mig. Jag förstår inte.
Igår var en sådan dag, jag var ledig och tänkte vara hemma, strosa runt lite och plocka med lite saker, laga lite matlådor och njuta av lugnet. Men så ringde en kompis, frågade om jag inte skulle hänga med ut och åka skridskor, grilla korv och kolla på film efteråt. Inte en chans jag kunde säga nej, inte en chans jag hade varit lugn hemma om jag sagt nej, tänk vad jag kunnat missa.
Så jag var som vanligt borta från morgon till kväll, kom hem och stupade i säng. Precis som idag, fast idag har jag jobbat, så det räknas inte riktigt.
Frågan är varför jag måste vara sådan här? Vart tog den lugna Hanne vägen som trivdes bäst i soffan med en bok?
Att jag kommer förändras och få en lugn vår tvivlar jag starkt på, att våren kommer vara roligt tror jag definitivt men när sommaren nalkas kommer jag antagligen återigen att sitta här och lova mig själv en lugn sommar. Säkert jag kommer få det, tre av mina semesterveckor är så gott som redan bokade. Härligt? Javisst! Lugnt? Inte ett dugg!
Men jag vet också att får jag en av dessa lugna helger spritter det sedan i benen och hjärnan är halvvägs iväg på äventyr igen. Jag kommer inte lyckas och hade jag lyckats hade jag haft ångest över det. Men en balans vore bra, det är jag, i denna fråga, dålig på.
Tack för ordet!
Efter ni nu läst detta inlägget kanske ni får en liten bild av hur rörigt min hjärna fungerar. Oj, vad den får tampas med varje dag. Stackars min hjärna.
Kommentarer
Trackback
