Sms med historia
Jag är en tänkare, hela tiden snurrar tankar i mitt huvud och ibland försöker jag frenetiskt att stoppa dem men jag kan inte. Visst har jag lärt mig, i skolan att man inte ska stoppa några tankar utan acceptera alla och på det viset låta dem ta mindre plats. Mindfulness kallas visst det, men hur skulle det gå om jag utövade mindfulness på alla tankar? Det skulle inte fungera alls, visserligen skulle jag inte fastna i tankar men jag skulle inte heller komma på alla djupa och intelligenta tankar som jag nu kommer på. Okej, erkänner tankarna är kanske inte så intelligenta men djupa i allafall.
Kanske anar ni nu åt vilket håll det här inlägget bär, kanske anar ni nu att jag kommer delge er en tankekedja som jag har fastnat i. Kanske kan ni hjälpa mig, antagligen inte eftersom tankenkejdan är långt mer invecklad än jag någonsin kommer erkänna för er och knappt ens för mig själv.
Den senaste länken i kedjan är i alla fall tanken på hur många oskickade sms som varje dag skrivs. Har ni någonsin funderat över detta? Anledningen till att denna tanke dök upp var att jag skrev ett i eftermiddags, som jag visste redan när jag skrev det att det aldrig kommer skickas. Men ändå kände jag att jag var tvungen att skriva det, som om jag kommit halvvägs och är förlåten för att jag i allafall tänkte tanken och som vi alla vet är det tanken som räknas om handlingen förblir ofullbordad.
Sms: et skrevs med en speciell person i tankarna men medan jag skrev det (och undanflykterna för att inte skicka det började komma) insåg jag att det var ett sms som jag borde skicka till alla mina vänner. För egentligen gäller samma sak alla jag tycker om och som jag ofta är dålig på att tala om att jag tycker om. Tänker att de förstår, men varför inte säga det rakt ut också så de verkligen förstår? För sådan är inte jag. Men jag kan bli. OCh jag jobbar på det medveten om denna brist hos mig som jag är.
Förlåt, vet jag tänker
för mycket men
ibland blir jag så
fruktansvärt rädd att
du kommer
försvinna ur mitt liv
innan jag hinner
säga saker, utan
ironi, som att du
verkligen är en av de
finaste människor
jag känner.
Kram.
Kanske anar ni nu en långt mycket mer invecklad tankekedja en oskickade sms, men ändå är oskickade sms en ganska spännande tanke. Visst är det så att varje sms har en historia, tänk så många ofullbordade historier det då finns med sms som aldrig skickas, eller kan en historia vara ofullbordad? Och mitt sms är det fortfarande oskickat, jag har ju trots allt publicerat det på en blogg.
Ja, ni förstår hänger ni med i det här inläggets upplägg då är jag imponerad. Själv gör jag det inte.
Kanske ska avsluta med att säga:
Tack för att ni finns, utan er vore inte världen densamma.
Tänk att vi ibland är likadana..
