Länge sen sist men nu är vännen från staden tillbaka
Livet är en konstig sak. Jag förstår inte riktigt hur det fungerar. Det är underbart och konstigt på en och samma gång. Mest fascinerad blir jag när det ler mot mig. Det gör det för tillfället. Min vän i staden påstår att det beror på årstiden. Antagligen har han rätt, han brukar ha det.
Eftersom det var länge sedan denna vän var en del av min blogg är det dags igen. För inte så länge sedan sa han till mig att han träffat få människor med lika stort behov av ärlighet som jag. Förstår inte alls vad han menar? Behöver jag ärlighet? OCh rakhet? Ett liv där missförstånden minimeras till minimum? Jo, nog är det så allt. Och jag sitter här med lite distans till saker som inträffat och inser att ärligare än såhär kan jag nog inte bli. Jag är nöjd och stolt över mig själv över att jag talade om mina känlsor, mina tankar och mina åsikter. Utan krusiduller. Utan en chans till missförstånd. Dock lite förvirring kanske.
Det bästa är att jag vet att det är sådan här jag vill vara, det är sådana här människor jag ser upp till och drömmer om att vara. OCh för en gångs skull har jag varit sådan. Jag vågade och är nöjd. Inte för att händelsen utvecklade sig till det bästa av resultat utan för att jag levde upp till mina inre tankar om hur jag vill vara. Och ni vet hur det är, genom att öva blir man bättre. Att säga nej till småsaker leder till att man lättare lär sig säga nej till allvarligare saker. Att vara rak och ärlig en gång kanske leder till att jag vågar oftare. För ibland måste man våga, då vågar jag. Men ibland måste man bara våga för sin egen skull, det vågar jag inte alltid men ibland. Denna gång var en sådan gång, jag vågade för min egen skull.
Att våga för sin egen skull måste trots allt betyda att jag har vett att förstå at t jag är värd att vågas för och då är det kanske inte konstigt att livet ler mot mig.
Eftersom det var länge sedan denna vän var en del av min blogg är det dags igen. För inte så länge sedan sa han till mig att han träffat få människor med lika stort behov av ärlighet som jag. Förstår inte alls vad han menar? Behöver jag ärlighet? OCh rakhet? Ett liv där missförstånden minimeras till minimum? Jo, nog är det så allt. Och jag sitter här med lite distans till saker som inträffat och inser att ärligare än såhär kan jag nog inte bli. Jag är nöjd och stolt över mig själv över att jag talade om mina känlsor, mina tankar och mina åsikter. Utan krusiduller. Utan en chans till missförstånd. Dock lite förvirring kanske.
Det bästa är att jag vet att det är sådan här jag vill vara, det är sådana här människor jag ser upp till och drömmer om att vara. OCh för en gångs skull har jag varit sådan. Jag vågade och är nöjd. Inte för att händelsen utvecklade sig till det bästa av resultat utan för att jag levde upp till mina inre tankar om hur jag vill vara. Och ni vet hur det är, genom att öva blir man bättre. Att säga nej till småsaker leder till att man lättare lär sig säga nej till allvarligare saker. Att vara rak och ärlig en gång kanske leder till att jag vågar oftare. För ibland måste man våga, då vågar jag. Men ibland måste man bara våga för sin egen skull, det vågar jag inte alltid men ibland. Denna gång var en sådan gång, jag vågade för min egen skull.
Att våga för sin egen skull måste trots allt betyda att jag har vett att förstå at t jag är värd att vågas för och då är det kanske inte konstigt att livet ler mot mig.
Kommentarer
Trackback
