Lagras inte energi?
Måste börja med att meddela att min dator piper. Hela tiden. Hm, beroende tydligen på låg energinivå. Jaja, det är inte alltid lätt att vara blond. Måste även meddela att jag har en kompis runt mig, en surrande kompis som har blivit så där lagom slö i höstvädret. Nu blev kompisarna två.
Idag när jag steg upp funderade jag på varför jag var så trött, jag som har varit ledig alldeles för mycket denna månaden borde ju faktiskt inte vara så trött. Jag till och med satte larmet på snooze, det brukar jag aldrig göra. Skärpning, tänkte jag och steg upp från min varma, sköna säng, tog några kliv bort till duschen där jag njöt av det underbart varma vattnet. Nyduschad och fräsch, lagade jag frukost dock med ett problem, jag var fortfarande lika trött. Varför? Jag tog på mig skorna och promenerade metrarna bort till busshållplatsen med en gäspning som följeslagare. Halvsovande tog jag mig igenom bussturen och hamnade vid bussbytet där jag insåg att kaffe nu var min enda chans att vakna innan jag kom fram till jobbet. Köpte en kopp som jag hällde i mig och efteråt kändes det minsann lite bättre.
Till saken hör att jag brukar räkna mig till kategorin morgonmänniska och som sagt jag har ju varit ledig en massa denna månaden så varför var jag så trött, jag hade inget bra svar.
Nästan framme på jobbet, gick dock äntligen ljuset upp för mig. Energi lagras inte i kroppen. Så enkelt. Att jag var ledig för en vecka sedan bryr sig min kropp inte om när den denna veckan har gått upp tidigt, varit uppe sent och dessutom fått utså det ovanliga och främmande för den att jobba natt. Den kan inte ta de timmarna som jag vilade i början av månaden och använda det nu. Synd, tycker jag. Då hade man kunnat göra som jag brukar säga när jag har mycket på gång: sova, det kan jag göra när jag blir gammal.
Som tur är så lagras inte tröttheten heller och inatt ska jag sova mina åtta timmar så jag, pigg och utvilad kan ta mig an mitt tolvtimmars pass på jobbet imorgon.
( Då jag numera åker väldigt mycket buss hinner jag läsa väldigt mycket böcker, vilket jag tycker om. För tillfället läser jag en bok som heter Skynda, kom och se av Lotta Lundberg, en bok om att vara dvärg i trettiotalets europa. Många djupatankar kommer till en när man läser den och ett citat måste jag dela med mig av. "En person som inte klarar av att bära sina egna svagheter kommer adrig kunna bära andras." )
( Ber om ursäkt för ostrukturen i detta inlägg, lovar bättring till nästa gång.)
( Önskar er alla en underbar och solig helg. )
Idag när jag steg upp funderade jag på varför jag var så trött, jag som har varit ledig alldeles för mycket denna månaden borde ju faktiskt inte vara så trött. Jag till och med satte larmet på snooze, det brukar jag aldrig göra. Skärpning, tänkte jag och steg upp från min varma, sköna säng, tog några kliv bort till duschen där jag njöt av det underbart varma vattnet. Nyduschad och fräsch, lagade jag frukost dock med ett problem, jag var fortfarande lika trött. Varför? Jag tog på mig skorna och promenerade metrarna bort till busshållplatsen med en gäspning som följeslagare. Halvsovande tog jag mig igenom bussturen och hamnade vid bussbytet där jag insåg att kaffe nu var min enda chans att vakna innan jag kom fram till jobbet. Köpte en kopp som jag hällde i mig och efteråt kändes det minsann lite bättre.
Till saken hör att jag brukar räkna mig till kategorin morgonmänniska och som sagt jag har ju varit ledig en massa denna månaden så varför var jag så trött, jag hade inget bra svar.
Nästan framme på jobbet, gick dock äntligen ljuset upp för mig. Energi lagras inte i kroppen. Så enkelt. Att jag var ledig för en vecka sedan bryr sig min kropp inte om när den denna veckan har gått upp tidigt, varit uppe sent och dessutom fått utså det ovanliga och främmande för den att jobba natt. Den kan inte ta de timmarna som jag vilade i början av månaden och använda det nu. Synd, tycker jag. Då hade man kunnat göra som jag brukar säga när jag har mycket på gång: sova, det kan jag göra när jag blir gammal.
Som tur är så lagras inte tröttheten heller och inatt ska jag sova mina åtta timmar så jag, pigg och utvilad kan ta mig an mitt tolvtimmars pass på jobbet imorgon.
( Då jag numera åker väldigt mycket buss hinner jag läsa väldigt mycket böcker, vilket jag tycker om. För tillfället läser jag en bok som heter Skynda, kom och se av Lotta Lundberg, en bok om att vara dvärg i trettiotalets europa. Många djupatankar kommer till en när man läser den och ett citat måste jag dela med mig av. "En person som inte klarar av att bära sina egna svagheter kommer adrig kunna bära andras." )
( Ber om ursäkt för ostrukturen i detta inlägg, lovar bättring till nästa gång.)
( Önskar er alla en underbar och solig helg. )
Kommentarer
Trackback
