Jag lever mitt liv i väntan på vadå?

Innan detta läses kan jag informera er om att det tog lite tid innan jag startade min blogg. Visste inte säkert om jag vågade låta vem som läsa det jag skrev, men skrev gjorde jag. Vad jag vill säga är att vissa inlägg är lite äldre än man kan tro. Den här händelsen utspelade sig exempelvis inte i tisdags utan i juni.

Hur är det brukligt att man beter sig på sådan här platser? Ska man förklara vem man är så att ni läsare får känslan att ni känner mig? Antagligen är väl tanken att jag på ett smidigt sätt ska kunna baka in min presentation i texten så att ni efter hand tror att ni vet vem jag. Då plötsligt kommer det att göras ett tvärkast i mina åsikter och ämnen och så har ni inte en aning om vem jag är igen. Jag har läst sociologi och vet att ju fler perspektiv man hittar desto mer inser man att man inte förstår, sådan är den här bloggen. När ni börjar tro er veta att det här är en blogg fylld med citat från olika böcker så kommer jag plötsligt vända och börjar diskutera politik istället för att i nästa andetag nämna en så vital fråga som om jag ska blondera mig, igen, eller inte.

Så bloggens första riktiga ämne blir min favorit bh, ja det är sant. I tisdags skulle jag ta tåget på en spontan resa till en kompis som bor ett par timmar härifrån. Jag ringde vid tre och kollade så han var hemma, det var han så jag cyklade hem, packade ihop min väska och begav mig gåendes av mot tågstationen. När jag kommer till station upptäcker jag att min ryggsäck har öppnat sig, en suck undslipper mig när jag inser att det var andra gången på bara några dagar. Dragkedjan är sönder och jag kommer att behöva köpa en ny, det är dyrt med ryggsäckar och som ni minns måste den ju vara perfekt. I alla fall lyckas jag få igen dragkedjan och tänker inte så mycket mer på det utan njuter av en lugn och skön tågresa. Väl framme hos min vän blir jag hämtad och vi käkar en pizza, pratar strunt och kollar på teve innan vi framåt tolvtiden somnar, han på sängen jag på en madrass på golvet.

På morgonen vaknar jag, ute skiner solen och inne stiger temperaturen allteftersom morgonen gryr. Jag tar en dusch. Skönt. Färdig duschad ska jag ta min bh som jag stoppade ner i ryggsäcken eftersom jag dagen innan åkte i en gammal sport top. Jag letar först lugnt och sansat men ju lägre ner i väskan jag kommer ju mer febrilt blir mitt sökande, min bh är borta. Min favorit-dyraste-finaste bh är borta. Jag ser i mitt inre hur jag går där påväg mot station, dragkedjan öppnar sig litegrann för att i takt med rytmen i mina steg öppna sig lite till och tillslut ramlar bh:n över kanten och bli liggande på vägen ensam och övergiven.

Sorgen la sig dock efter någon dag och när jag tre dagar senare skulle gå hem från stationen med en annan vän, upptäckte vi min bh som låg där i kanten. Någon hade roat sig med att spraymåla den grön, det var vackert. Nästa mode kanske? Jag lät den i alla fall ligga och tänkte att det finns säkert någon som kan förfasa sig över dagens ungdom på grund av min bh och det nöjet skulle jag för allt i världen inte vilja ta ifrån den människan.