Min lärare var beteendevetare och borde kanske haft rätt
" Lagen ger mig rätt att döda en annan blott till nödvärn, och med nödvärn menar lagen blott värn i yttersta nöd för eget liv. Lagen tillåter mig icke att döda någon för att rädda min far eller min son eller min bästa vän, och icke för att skydda min älskade för misshandel eller våldtäkt. "
Ovanstående stycke var inte vad jag förväntade mig när jag öppnade pärmarna för att läsa en en svensk klassiker, att jag överhuvudtaget bestämde mig för att Doktor Glas var en bok värd att läsas berodde på flera saker. Bra trodde jag dock inte den skulle vara. Oj vad fel jag hade, en tidlös handling om den alltid lika aktuella frågan: kan det vara moraliskt rätt att döda en annan människa?
Frågan kan tyckas djup, svår och tråkig, ni blir kanske inte alls sugna på att läsa boken. Själv tror jag att det är en fråga som vi alla har diskuterat mer eller mindre under det senaste året. Jag bodde i Blekinge, gick i skolan och utbildade mig till socialpedagog under tiden för händelsen då en pappa sköt en femtonåring i byn Rödeby utanför Karlskrona. Det hände mer än en gång att vi, i klassen, diskuterade frågan vad som var rätt och vad som var fel. En sak var vi blivande socialpedagoger överens om, när en enskild människa behöver gripa in och ta till våld mot en medmänniska har samhället missat något väsentligt. Att samhället missar något händer mest hela tiden: kan det då vara rätt, till och med okej att faktiskt döda en annan människa? En fråga som säkert kommer diskuteras så länge det finns intelligent (?) liv på jorden.
En av anledningarna till att jag ville läsa Hjalmar Söderbergs klassiker var en diskussion jag hade med min sociologilärare när jag läste på folkhögskolan. Jag påstod att det låg en viss sanning i citaten från Doktor Glas:
" Man vill bli älskad, i brist därpå beundrad, i brist därpå fruktad, i brist därpå avskydd och föraktad. Man vill ingiva människor någon slags känsla. Själen ryser för tomrummet och vill kontakt till var pris som helst. "
Som ni kanske anar tyckte min lärare att citatet inte stämde med verkligheten, min lärare var beteendevetare, jag en andraårsstudent på en folkhögskoleutbildning. Kanske borde han haft rätt, det vet jag inte. Men en sak vet jag; böcker som kan skapa sådana diskussioner är bra böcker. Böcker som får en att tänka och reflektera, böcker som är lika aktuella hundra år efter att de skrevs, det är böcker som lever och som är värda att läsas.