Austen slukade vi och Elisabeth var vår förebild
Har gjort en summering på alla mina saker som har bestämt sig för att inte fungera denna månaden:
Min vattenkokare
Min elvisp
Mitt nedladdningsprogram
Min eftersändning
Min DYRA Hilfigher luvtröja, som gått sönder.
Min kontakt med en av mina vänner
Min ambition att ta mig mot södra Småland
Min ambition att skriva ett tionde
En dyster lista kan tyckas men nog är det så att om ovanstående är mina största problem så är mitt liv, i det stora hela ganska enkelt. Annat var det för några år sedan när jag bodde i landet nära oss men ändå så långt borta. Det var januari, min vän på ön, då skogen, var nykär, jag var nykär och landsgränsen gjorde telefonerandet till en omöjlighet. Ingen av oss hade råd att betala för riksamtal till utlandet. Tio kronor i minuten till en mobiltelefon. Två nykära tonårsflickor, långt från varandra och förpassade till den gamla ädla konsten att skriva. Lyckliga var vi dock över turen i oturen, vi var födda på 1980-talet och mailen var ett faktum när vi behövde kontakt. Kan tyckas att msn varit ett bättre alternativ men tror att vi båda, i smyg såklart, tyckte om det romantiska i att lufta våra bekymmer med hjälp av skrivandets konst. Båda hade vi slukat Jane Austens böcker och Elisabeth i Stolthet och fördom tillhörde en av förebilderna vi hade, hennes kvicka kommentarer och fyndiga formuleringar var något som vi eftersträvade.
För någon månad sedan hittade jag dessa mail av imponerande längder, av misstag. Tryckte fel i inkorgen och hamnade längst bak bland de första mailen som finns sparade. Glömskan hade fallit över dem och en kort sekund funderade jag över om de verkligen tålde att komma upp i dagsljuset, ni vet gamla saker kan ju ta skada av skenet från solen... Nyfikenheten tog dock överhanden och jag började läsa, skickade även över några till min vän och hon tillstod att vi var så oskuldfulla på den tiden. Oskuldsfulla, var ordet och visst var det så. Att påstå att jag tänker likadant nu som då hade, till stor del, varit en lögn . Vissa saker kan man inte annat än att le lite åt, eller vad sägs om påståendet:
Han är dum om han dumpar dig, och dumma killar ska men ändå inte satsa på. Men han verkar faktiskt inte dum.
Så klok jag är. På frågan hur mycket hjälp min vän fick av påståendet vill jag faktiskt inte ha något svar. Även min kompis rubrik till ett av mailen framkallade ett leende:
Egocentriskt superlångt mail med inslag av Hannegrejer
En solklar sammanfattning över vad våra mail innehöll, vi frågade nämligen inte varandra speciellt mycket utan berättade om våra tankar och lät den andra berätta om sina. Vi förväntade oss att den andra berättade utan frågor och det gjorde vi.
Varför skriver jag ett inlägg om det här nu? För att jag har en Sitta-hemma-i-väntan-på-Soffan-dag och tröttnat på att städa, göra det jag borde och allt annat tråkgöra. Kom att tänka på dessa mail, läste återigen igenom dem och blev lycklig i mitt inre när jag tänkte på att min vän faktiskt gifte sig med sitt objekt för sin nykärhet och för vårt skrivande och fick en son. Är inte livet fantastisk så säg?
ler Ja, de mailen kommer för evigt att vara vår stolthet och mall för allt brev och mailskrivande i all framtid. Kommer ihåg att jag avsatte hela kvällar för att skriva.
Jag kanske ibland kan tycka att det känns lite sorgligt att inte vara sådär oskuldfull. Men samtidigt känner jag, precis som jag få intryck av att du känner, att det är ganska okej att ha blivit äldre och visare också (Men vi är ju bara 23 ändå!!!!)
Och du, de saker som rör mig i din lista behöver du inte känna någon ånger för. Det mest förnuftiga, med tanke på att DU är nyinflyttad, vore väl att jag kommer och hälsar på dig (och din soffa).
Jag är faktsikt djupt fascinerad över mailen, inte så mycket över vårt sätt att skriva utan alla våra tankar.
Tänk att vi går och tänker lika mycket fortfarande, tänk så liten del av våra tankar mailen innehåller men så mycket det ändå säger om hur vi var då.
Nä, jag tycker inte det är tråkigt att jag inte är så oskuldsfull längre, jag har blivit betydligt mer ifrågasättande och det trivs jag med.
Du är alltid välkommen hit, själv kommer jag hem vecka 48, boka in mig då.
