Vardagsmat på helgen och folk har slutat bry sig.
Eftersom jag har bestämt mig för att göra världen till en liten bättre plats att leva på, tog jag i helgen mitt ansvar som en del i detta samhället. Klockan var halv tio på kvällen, jag skulle springa in i en affär för att handla juice och träffade på ett ungdomsgäng. Ett ungdomsgäng med kanske tio ungdomar på så där 15-16 år. Ungdomar som enligt mig ska sitta hemma hos en kompis och kolla på film en helgkväll, jag vet att det inte är så men det hade varit bra.
Dessa ungdomar tjoade och tjimmade, inget fel alls i sig. De raglade fram, ramlade omkull, låg på gatan och var uppenbart höga som hus. Jag vet att synen inte är alltför ovanlig och för egen del brydde jag mig inte, ungdomarna hotade mig inte och jag kände mig inte ett dugg rädd i deras närvaro. Men ungdomar som är påtända upp över öronen klockan tio på kvällen behöver hjälp, för deras skull. Innerst inne är jag övertygad om att de vill att någon ska bry sig.
Sagt och gjort, jag tog telefonen och ringde polisen. Helgkväll innebar väl som vanligt överbelastning på nätet och jag blev placerad i kö. Med jämna mellanrum meddelade en dataröst mig att: du är placerade i kö, vad god vänta. Jaja, tänkte jag och stannade tålmodigt i luren då jag ansåg att det var ett viktigt ärende jag hade.
Minutrarna tickade förbi, blev till en kvart och så äntligen fick jag prata med en telefonist. Jag berättade mitt ärende och telefonisten frågade:
- Beter de sig påträngande mot förbipasserande?
- Nej, svarade jag, inte mer än att de ligger på gatan, de hoppar inte på folk. Men det är ett gäng med femton åringar som är höga som hus, försökte jag att förtydliga.
- Ja, vi har ju mycket att göra nu och inga patruller lediga så jag gör en notering om det, men kommer inte att skicka dit någon.
Ungdomarna blev ju säkerligen glada. Jag blev det inte. En stund senare åkte vi förbi en trafikpolis. Jag förstår att även trafikpolisers jobb är viktigt. Men hur prioriteringen är uttänkt det kan jag inte förstå.
Är fartsyndare viktigare än våra ungdomar?
Om polisen hade kommit hade de i bästa fall skjutsat hem ungdomarna till respektive hem, där sannolikheten att finna någon som hade ryckt på axlarna varit överhängande men kanske en utav ungdomarna hade blivit hemskjutsad till sina oroliga föräldrar som hade förstått allvaret i situationen och gjort allt för att hjälpa sin son/dotter.
För det första: jag vet inte hur du lyckas stöta på allt det där. Misshandlar och höga ungdomar. Jag måste antingen vara blind eller leva i en väldigt skyddad värld.
Och för det andra: Jag blir inte helt oväntat upprörd och irriterad! Hur tänker folk!?
I denna situationen är det inte folket som tänker, det är kapitalismen. (Kändes oehört bra att få tillägga detta).
