Jag är ingen talare...
... Men fruktansvärt bra på att prata.
Jag har en dålig ovana, ibland när jag lyssnar på människor som föreläser lyssnar jag inte egentligen på vad personen säger istället roar jag mig med att fundera över upplägget som personen har på sitt framträdande. Ibland märker jag att personen inte riktigt vet hur han/hon ska knyta ihop påsen på föredraget så att sammanfattningen och avslutningen blir klar och lättförstålig för alla. Ibland så tror jag att den här föreläsaren kommer aldrig att lyckas knyta ihop det här på ett bra sätt. Ibland när jag tänker så har jag rätt men ibland har jag helt fel. I lördags hade jag helt fel.
Förelsaren var i detta fallet en präst som började sin andakt med att berätta om renoveringen i sitt badrum hemma och
och hur rörledningarna är kopplade till varandra. Jag tänkte: Han är ute på djupt vatten, han kommer aldrig lyckas få ihop den här andakten på ett bra sätt. Det kommer bli ett typiskt präst framträndande som slutar i ingenstans och efteråt funderar man på vad han egenltigen sa. Men jag hade fel. Efter tjugo minuters prat satt jag med ett småleende på läpparna och tänkte, han lyckas inte, han har inte funderat ut ett slut. Efter tjugoen minut, tog han så återigen upp rörsystemet i sitt badrum och knöt ihop påsen och budskapet han ville förmedla låg i tryggt förvar i den knytna säcken.
Jag kan inte annat än att bli imponerad. Jag vill också en gång bli en så duktig föreläsare att jag lyckas hålla min publik intresserad av mitt ämne i mer än fem minuter. För tillfället så har jag inte så många ställen att öva på, var bättre när jag gick i skolan. Att redovisa mitt examensarbete var faktiskt något av det roligaste jag gjort. Det är väl min egocentriska sida som kommer fram, jag tycker det är roligt att stå i rampljuset och prata om något jag vet att jag kan.
Och visst är det så att lite duktig är jag på att prata så folk blir intresserade och förstår vad jag pratar om, men jag är långt ifrån en profesionell (stavfel eller inte?) föreläsare och det är dit jag en gång vill komma. Det är en dröm jag har. Tänk att få människor att betala för att höra mig prata och lyssna på mina åsikter, det vore faktiskt underbart.
Men skolan är slut och på jobbet finns det inte så många att hålla föredrag för, så under tiden jag väntar på nästa tillfälle läser jag Stora Retorikboken och Konsten att tala, samtdigt som jag tar varje tillfälle som ges att studera föredragshållare. En dag kanske kunskapen jag samlat på mig kommer till nytta.
