Jag lever mitt liv i väntan på vadå?

Aldrig i hela mitt liv har jag besökt ett ställe som ger mig mer deprimerade känslor eller mer ångest än där jag nu befinner mig. Är i Göteborg med jobbet och vi är ute på ett område bortom Hisingen som en gång i tiden var mentalsjukhus. Idag finns det inga mentalsjuka här men dock känslan.

Framför mig ser jag patienter med vita rockar, nedböjt huvud och släpig gång. Bredvid sig har de en vårdare vars människosyn skulle få mig att gråta. Jag kan höra skriken som aldrig tystnar, människor som i sin panik skriker för det inte vet vad de annars ska göra. Jag kan höra skriken i korridorerna, skriken från patienten som släpas in i isoleringscell, skriken från mamman som mist sitt barn. Skriken som aldrig tystnar.

Jag kan höra slamret från de emaljerade tallrikarna när gröten serveras i matsalen om morgnarna och framför mig ser jag patienter som glupskt slevar i sig gröten utan att känna att saltet uteblivit även denna morgon. Framför mig ser jag kvinnor med glanslöst, tunt, stripigt hår , hår som faller i ögonen när de petar med skeden i gröten och tvingar i sig en mun innan tiden för frukost är ute och en vårdare bryskt rycker undan talriken.

Området består utav massor av hus med tiovåningar och som en gång säkert rymde 500 patienter styck. Att patienterna var mentalsjuka tvivlar jag inte en sekund på, jag känner sådana tendeser efter två dagar. I ett av dessa tegelröda hus har jag blivit tilldelad ett rum, ett fint, stort mörkt, tyst coh dystert rum. Fönstrena sitter högt upp, långt in och ljuset de släpper in skulle gå att räkna på fingrarna om ljus varit räknebart. Som sagt aldrig för har ett ställe ingett mig känslan: ÅK NU!

Plötsligt förstår jag min vän som inte klarade av att stanna på skolan över helgen för att han var tvungen att åka bort. idag efter jobbet var jag tvungen att stanna en stund till men sedan kände jag, det går inte. Jag måste bort.
 
Dessutom har de placerat ett äldreboende i området, inte underligt, säger jag om de gamla är deprimerade. Har jag aldrig haft panikångest innan skulle jag få det av att hamna här. Låt det aldrig hända.