Bränsle till elden
Imorgon åker jag och mina YPD-vänner till Halmstad på mid-camp, det ska bli kul och jag förväntar mig tidiga morgnar, sena kvällar och dagar fyllda med samtal och skratt. Men innan jag beger mig ut på äventyret mid-camp finns det vissa saker som bör fixas och ELD-situationer är en sådan sak. ELD står för Experience Learning Description, det handlar om att skriva ner olika situationer som jag hamnat i under mitt utbyte och som jag har lärt mig något av. En Eld-situation behöver inte vara någon stor och omvälvande händelse utan är en sådan där situation som inträffar mest hela tiden, men som vi kanske inte tänker på som stunder av erfarenhetshämtande. Genom ELD gör man om dessa stunder till självlärandesituationer och inser att man utvecklas som människa.
I alla fall medan jag sitter här och skriver ner mina situationer, som tidigare bara varit nerklottrade lite hastigt på ett papper inser jag att det finns mycket att lära och att jag hamnat i många samtal som lärt mig om hur vi människor tänker olika beroende på hur vi har vuxit upp och vilka normer, regler och värderingar vi uppfostrats med. Jag som svensk har lärt mig att uppskatta tryck-, åsikts- och yttrandefriheten som tre av de viktigaste lagarna vi har och som en förutsättning för att de mänskliga rättigheterna ska fungera. Häromveckan hade jag en diskussion med några människor som vuxit upp under andra förutsättningar och med andra värderingar. De menade att staten var tvungen att hjälpa till under filminspelningar, musikframträdande och andra sammanhang som skulle visas för landets befolkning. Om inte staten var delaktig och förklarade och visade vilka kläder och texter som skulle framföras skulle också landets kultur gå förlorad och landets kultur är kanske något av det viktigaste som finns och det som håller ihop ett land.
Jag är helt övertygad om att ni inser att jag inte höll med i resonemanget och hade några invädningar. Men ändå så olika det kan vara. Och visst hade Sverige säkert haft mer av sin svenskakultur kvar med lite inskränkningar från staten, men jag kan se, glädjas åt och vara stolt över den kulturen vi faktiskt har i Sverige idag, kulturen där vi vågar ifrågasätta, diskutera och föra upp problem till ytan. Jag kan se charmen med att bo i ett land där det finns människor från alla världens hörn och där min valfrihet är så total att den ger mig ångest. Samtidigt hade mina icke-svenska diskussions vänner rätt, den gamla svenska kulturen är kanske inte kvar i sin gamla form, den har förändrats och vi med den.
Kommentarer
Trackback
