Äntligen sommar
Kanske tycker en del människor att jag är ovanligt dålig på att uppdatera för tillfället, min vän där borta på ön var faktiskt tvungen att skriva ett mail och fråga om jag fortfarande lever och ja, det gör jag. I allra högsta grad. Jag har nog kanske sagt det förut men det är värt att sägas igen, YPD är helt fantastiskt underbart och den absolut bästa bubblan jag någonsin levt i. Tyvärr är det bara lite drygt en månad kvar här i Eskilstuna och även om jag ser fram mot att komma till Jönköping i sommar och mysa så är är jag rädd för den snabbhet med vilken tiden flyger iväg här.
Vad håller vi då på med här i stan? Förutom vårt dagis volontärjobb är vi mitt uppe i vårt projekt och sitter för tillfället och väntar på att bli tilldelade några vikväggar som ska fungera som utställningsväggar under kommande helgs spring-pride festival som äger rum här i stan. Igår klistrade vi foton på svarta bakgrundsbilder och visst värmer det lite extra när man tittar på sina bilder utskrivna och uppförstorade i A3 format.
Vad handlar då vårt projekt om? Jo ni förstår att, grunden ligger i en fotoutställning med bilder från Kambodja, Zambia och Sverige mellan dessa bilder sitter texter med information om de tre ländernas HIV och Aids problem. Den här fotoutställningen ska visas under Pridefestivalen, ungdomsfestivaln, i en galleria i stan och eventuellt under skolavslutningen. Tillsammans med bilderna står vi, delar ut information, pratar med människor och svarar på frågor, både om HIV och om ländernas olika kulturer. Dessutom ska vi ha seminarium, frågetävlingar och fika. Vi tänker vara grymt trevliga och ha sjukt kul.
Och vet ni vad? Jag är lycklig! Vilket beror på stimulerande arbete och fantastiska människor. Och dessutom är det sommar.
Vad håller vi då på med här i stan? Förutom vårt dagis volontärjobb är vi mitt uppe i vårt projekt och sitter för tillfället och väntar på att bli tilldelade några vikväggar som ska fungera som utställningsväggar under kommande helgs spring-pride festival som äger rum här i stan. Igår klistrade vi foton på svarta bakgrundsbilder och visst värmer det lite extra när man tittar på sina bilder utskrivna och uppförstorade i A3 format.
Vad handlar då vårt projekt om? Jo ni förstår att, grunden ligger i en fotoutställning med bilder från Kambodja, Zambia och Sverige mellan dessa bilder sitter texter med information om de tre ländernas HIV och Aids problem. Den här fotoutställningen ska visas under Pridefestivalen, ungdomsfestivaln, i en galleria i stan och eventuellt under skolavslutningen. Tillsammans med bilderna står vi, delar ut information, pratar med människor och svarar på frågor, både om HIV och om ländernas olika kulturer. Dessutom ska vi ha seminarium, frågetävlingar och fika. Vi tänker vara grymt trevliga och ha sjukt kul.
Och vet ni vad? Jag är lycklig! Vilket beror på stimulerande arbete och fantastiska människor. Och dessutom är det sommar.
Bränsle till elden
Imorgon åker jag och mina YPD-vänner till Halmstad på mid-camp, det ska bli kul och jag förväntar mig tidiga morgnar, sena kvällar och dagar fyllda med samtal och skratt. Men innan jag beger mig ut på äventyret mid-camp finns det vissa saker som bör fixas och ELD-situationer är en sådan sak. ELD står för Experience Learning Description, det handlar om att skriva ner olika situationer som jag hamnat i under mitt utbyte och som jag har lärt mig något av. En Eld-situation behöver inte vara någon stor och omvälvande händelse utan är en sådan där situation som inträffar mest hela tiden, men som vi kanske inte tänker på som stunder av erfarenhetshämtande. Genom ELD gör man om dessa stunder till självlärandesituationer och inser att man utvecklas som människa.
I alla fall medan jag sitter här och skriver ner mina situationer, som tidigare bara varit nerklottrade lite hastigt på ett papper inser jag att det finns mycket att lära och att jag hamnat i många samtal som lärt mig om hur vi människor tänker olika beroende på hur vi har vuxit upp och vilka normer, regler och värderingar vi uppfostrats med. Jag som svensk har lärt mig att uppskatta tryck-, åsikts- och yttrandefriheten som tre av de viktigaste lagarna vi har och som en förutsättning för att de mänskliga rättigheterna ska fungera. Häromveckan hade jag en diskussion med några människor som vuxit upp under andra förutsättningar och med andra värderingar. De menade att staten var tvungen att hjälpa till under filminspelningar, musikframträdande och andra sammanhang som skulle visas för landets befolkning. Om inte staten var delaktig och förklarade och visade vilka kläder och texter som skulle framföras skulle också landets kultur gå förlorad och landets kultur är kanske något av det viktigaste som finns och det som håller ihop ett land.
Jag är helt övertygad om att ni inser att jag inte höll med i resonemanget och hade några invädningar. Men ändå så olika det kan vara. Och visst hade Sverige säkert haft mer av sin svenskakultur kvar med lite inskränkningar från staten, men jag kan se, glädjas åt och vara stolt över den kulturen vi faktiskt har i Sverige idag, kulturen där vi vågar ifrågasätta, diskutera och föra upp problem till ytan. Jag kan se charmen med att bo i ett land där det finns människor från alla världens hörn och där min valfrihet är så total att den ger mig ångest. Samtidigt hade mina icke-svenska diskussions vänner rätt, den gamla svenska kulturen är kanske inte kvar i sin gamla form, den har förändrats och vi med den.
En kväll i Sparre
För första gången har jag idag känt att jag är glad över att jag inte hamnade i ÖStersund. Som ni kanske vet lockade Östersund mig mer än något annat på hela YPD men jag hamnade inte där utan i Eskilstuna och Sparreholm. idag tycker jag det är fantastiskt.
Påväg hem från projektmötet idag, som bara det var ganska kul, ringde Karolin upp mig (Karro är nu min värdfamiljsmamma) hon frågade om jag, min paris och våra två andra vänner hade lust att hänga med på picknick ut i skogen och titta på gullvivorna. Kanske var vi lite tveksamma då ingen av oss egentligen var klädd för en skogspromenad men vi bestämde oss för att hänga på och några timmar senare
var vi trötta men underbart nöjda med kvällen. Vi åkte ut i hagen, vi hittade visserligen inte väldigt många gullvivor men det blev ett vårskrik med båda våra värdfamiljer liggandes i vitmossan, allt med Ronja i tankarna och våra vänner från Kambodja undrade säker vad som försegick. Efter en underbar pastasallad, nybakat bröd och diverse efterrätter satte vi oss i bilen för att åka hem, innan vi var hemma han vi dock se hjortar och älggar och Göran Persson. Ja, för vi bor liksom inte så långr från Görans berömda herrgård och givetvis ville vi ta en avstickare dit när vi nu fick chansen. Frågan är vad Göran ville förmedla när han slog upp dörren och ställde sig i dörröppningen? Att han inte ville vara med på bild?
Väl hemma var jag alldeles slut men tonåringarna i familjen skulle bada och jag kunde inte vara sämre så kvällen avslutades med att jag, Chandet och de två värdfamiljsbarnen hoppade i sjön och tog årets första bad. Behöver jag tillägga att kvällen var i min smak?
Valborg, varför inte?
Tokigt, galet och underligt är de tre ord som bäst beskriver den valborg som efter rolighetsskalan kan notera toppbetyg.
Jag och mina andra YPD-vänner här i Eskilstuna bestämde oss för att fira valborg tillsammans och att göra det på ett traditionellt svenskt vis, det gjorde vi fast annorlunda. Jag vill påstå att vi tog valborg till en högre dimension. Ärligt tror jag inte att jag har haft så roligt sedan den där natten i Siem Reab eller kvällen i Phnom Penh och det börjar ju bli länge sedan nu. Okej, läs vidare ska ni få veta vad som var så fantastiskt.
Efter en vanlig jobb dag samanstrålade så småningom vår grupp i vår kordinators lägenhet för avlämning av sovsaker, lagning av mat och lite relaxande. Ett enhäligt beslut togs om att det var asiatisk mat på menyn och jag gick de hundra meterna bort till affären för att inhandla förnödenheterna. Under tiden jag var borta dök Johannes med kompis upp och jag måste bara inflika att världen ibland är liten när det visade sig att Johannes vän var en kille som jag delade boende med en sommar för två år sedan, vi kände båda igen varandra och mindes den där sommarkvällen när vi tog ett dopp i Vättern tillsammans efter att hjälpt de bosninska svartarbetarna att gräva upp en gång. Men det är en parentes.
Maten blev lagad av våra asiatiska matlagningsproffs medan mina svenska vänner och jag gck på presentjakt till vår Zambiska väns födelsedag dagen efter. Och efter maten var det dags att göra som alla andra, bege oss till en eld.
Om en plats med eld också har en scen med levande musik kan man ju snart räkna ut att vår grupp skulle hamna där, vad man kanske inte trodde innan var att vi skulle få hela scenen att dansa, att vi skulle starta en ringsdans med långt fler människor än från vår grupp och att barnen skulle komma och ta oss i handen medan deras föräldrar stod en bit bort och undrade vad som hände. Det var precis vad som hände och det var kul. Riktigt kul. Dessutom lyste ögonen på min Zambiska vän Annette när jag föreslog att vi skulle hämta lite snö och kasta ett par snöbollar, tyvärr kanske vi fick tillbaka dubbelt men vad gör väl det?
Men vi hade en buss och passa och vidare planer för vår natt, som inte slutade förrän många timmar senare på diverse tillfälliga madrasser i vår kordinators lägenhet. Och vi visade våra vänner vad en danskväll ute betyder i Sverige, Linda gjorde ett fantastiskt jobb och fick in oss gratis på Harrys och livet lekte. Vi dansade till äkta schlager och jag ler fortfarande.
