Kambodja

Hej igen, kara vanner!

Klockan ar kvart i nio pa morgonen och jag har forutom min vattniga risgrot atit farsk papya plockad direkt fran tradet pa garden. Och vet ni vad livet ar konstigt? Jag lever i en rosa varld, mitt rum har rosa myggnat, rosa gardiner och visst trivs jag men det ar inte alltid jag forstar hur det har landet fungerar. Som hur man egentligen ska ga kladd, jag menar som tjej ska jag vara tjejig men inte utmananade och baggybyxor, chinos eller nagot anat lossittande ses som pojkigt. Jag anses saledes vara valdigt pojkig. Men som ni alla vet har ju den flickaktiga stilen aldrig varit min, lite tjejig kan jag vara men flickaktig? NEJ! Och darfor ar jag aven nagot delad till fargskalan i mitt nya rum, det ar valdigt flickigt. 

Och dagarna gar, snart har vi varit har i tva veckor. Och vi har fatt ett jobb pa en stor hjalporganisation, CESVI, italiensk till raga pa allt sa de pratar engelska med oss, det ar bra. Engelska ar anda lite mindre sovande an khmer tenderar att bli efter ett tag. Dessutom har vi borjat med vara engelska lektioner, tio elever mellan 19-27 ar ar var klass och kanske kommer vi kunna lara dem nagot. Vart projekt haltar lite, vi har traffat HIV-familjer men ingen som uppfyller kraven for vart projekt.

Och vad ska beratta mer for er jo, namligen om showen med homosexuella man jag hamnade pa harom kvallen. Visserligen handlade showen om den USA stodda ABC-kampanjen for motverkandet av spridningen av HIV och den har jag fatt lara mig ar nagot konservativ, da A star far avhallsamhet, Bli trogen (hall dig till en) och C star for om du nu maste ha sex anvand kondom, kanske inte enligt mig det ratta sattet att tackla ett problem pa. Men showen var underhallande i vilket fall, halvnakna homosexuella pojkar gick pa catwalken stundvis endast ikladda ett skarp prytt med uppblasta kondomer. Och detta i det lilla landet kambodja langt, langt pa andra sidan jordklotet. Tyvarr far ni inga bilder fran eventet da jag glomt USB-kabeln till min olympus-kamera hemma.

Min paris brakar jag bara med varanann dag och idag laste jag ut boken Doppler av Erlend Loe, en underbart sarkastisk bok i min tillvaro utan sarkasm och ironi. Min kambodjanska vanner forstar liksom inte den typen av humor, men da ar det ju tur att jag har min svenska van har som forstar...

Kramar pa er alla.

PS. Tro nu inte for allt i varlden att jag for en lat och muskelfortvinande tillvaro har borta pa andra sidan jordklotet. Jag har infort traningstid, varje morgon mellan klockan 6.30 och 7.00 pluggar jag oronen fulla med ordentlig musik och utovar lite akta gym-ovningar. Kan vara den basta tiden pa hela dagen. 

PS 2: Den forsta bilden ar en narbild pa var badkruka och den andra visar duschutrymmet till hogr och mitt hus till vanster.