Kambodja

Okej hörrni, det verkar inte bättre än att det inte gick att kommentera i min nya blogg om jag man inte hade ett googler-konto och mig veterligen så är det inte alla människor som innehar ett sådant så nu flyttar jag tillbaka bloggen till min gamla adress och lägger bara till ett /kambodja efter ingetknussel.blogg.se. Alltså ingetknussel.blogg.se/kambodja bör bli rätt.

Annars sitter jag i min soffa och konstaterar att mina ryggsäck är halvt packad, min lägenhet är nästan helt packad och mina engelska Harry Potter böcker är bortskänkta till den tonåriga grannflickan. Min mamma skäller på mig för att jag inte uppdaterar min blogg och själv både känner jag en viss stress och inte. Från Barnarp ska det bli skönt att flytta och om två veckor kommer jag befinna mig på ett flygplan. Nervös har jag inte vett att vara ännu men jag börjar inse att ett halvår är en lång tid. Tänk att två av mina bästa vänner ska få barn samtidigt som jag är iväg... Det känns underligt. Dessutom funderar jag lite över hösten, livet och vad jag vill. Jag vill bara bort och när någon frågar om vi ska till Nya Zeeland i höst svara jag per automatik, JA!!!

Min Kambodja-resa kommer antagligen inte stilla min rotlöshet, den kommer uppmuntra den. Men mitt i allt funderande kommer jag också fram till att ett hem inte är en plats utan en känsla. En känsla av trygghet, värme och  tillhörande. Den känslan har jag när jag kommer till mina vänner. Mina vänner som talar om för mig att jag ska vara rädd om mig och det jag ska försöka.

En och en halv vecka till utreselägret i Stockholm!