Hit med lite farligheter!
Sa sitter jag har igen efter fem dagars lager i Siem Reap, livet kanns som livet bor kannas och jag njuter for tillfallet av varje sekund av tiden i det har landet. Forutom mojligen de senaste natterna nar de har haft begravning i grannhuset och saledes satt pa stressande musik klockan 4 pa morgonen, da underar jag fortfarande over vad det har handlar om. Men annars, nar jag stack ner fotterna hos fiskarna i fiskmassagen trivdes jag ganska bra, trots att de drogs som magneter till mina fotter och nastan lamnade Eriks fria. Varfor da? Det beror pa hur mycket fotsvett man har fick jag till svar och mina fotter maste varit indrankta i svett. Eller nar jag harom kvallen satte mig i ett pariserhjul och tankte att det har inte kan vara sa farligt, det var innan jag insag att kambodjanska pariserhjul inte gar sakta utan fort. Och att dorren binds ihop endast med ett snore. Da trodde jag for en sekund att jag skulle do. Men jag overlevde.
Sen tanker jag pa nar jag fick for mig att springa upp for berget i narheten av Angor Wat och jag stoppades av massa skrik och en allvarlig vakt som forklarade med stel min att jag minsann ocksa var tvungen att visa min biljett. Oj da, sa jag och forsokte skoja bort det. Och inte blir vi forvanade over att det var just jag som slog i huvudet nar hangmattan brast och att jag har en hyfsat ordentlig bula som forfarande gor ont. Men vad gor liksom det? Jag lever, jag mar bra, jag umgas med unerbara manniskor och jag slappande av under ett mittlager med svenska deltagare som alla ar lika underbara. Nu sitter jag nasta har och saknar dem.
Precis som jag saknar alla hemma lite, for vem ska jag beratta om alla roliga saker for nar jag inte kan ringa och beratta? Vem ska fraga om hur det fungerar med gatubarnen nar jag inte har er i narheten och vem ska tala om for mig att jag kanske inte behover testa bade kackerlacka och skalbagge nar ingen satter granser at mig? Fast det ar sant, ni hade inte stoppat mig.
Bilder jobbar jag fortfarande pa att fa in, det kommer. Men inte idag. Heller.. Ledsen.
Puss pa er!
Nej, vi hade inte stoppat dig. Vi hade bara lyssnat avundsjukt och varit ännu närmre att boka en tripp till något trevligt land långt bort.. Och du, man måste ju testa för att veta, tänk vad mycket nytt du vet nu! Som att kambodjanska parisehjul inte behöver åkas igen. Fast klart, överlevde du en gång så...
PussåKram
Hanne! det låter bra med håret! jag har inte heller klippt mig, å det är såååå slitet! Men jag håller ut för jag vet att du håller ut! Kör på din instinkt och våga testa okända läskiga saker, du kommer inte ångra dig! jag tänker på dig varge dag, när jag tränar, ser på film (specielt kostymdraman), äter kvällsmat, lunch, bakar, diskar(!)å ser mig i spegeln. Kör på! kärlek
