En himla röra
Det finns absolut bra och dåliga saker med att bo en timmes bussfärd från staden man jobbar i, nackdelen är såklart att planering och framförhållning är ett måste, speciellt om sista bussen går hemåt strax efter sju på kvällen. Till de bra sakerna hör alla samtal man kan få under resans gång. Nu har jag sådan tur att vi är fyra personer som brukar återvända hem i samma buss och en av dessa är lika intresserad av diverse samtal som jag. Det är ganska härligt faktiskt och djupa samtal är då verkligen inget jag lider brist på för tillfället.
Och om jag inte har sagt det förr är det dags att säga det nu, YPD är det bästa som kunde hända mig. Om jag inte ville tillbaka från Kambodja förut, lovar jag att jag inte ser fram mot någonting för tillfället. Jag vill frysa tiden här och nu, jag vill leva i den här bubblan länge till, umgås med fantastiska människor från olika delar av världen, bo i en ryggsäck och däremellan skapa samtal och diskussioner om viktiga ämnen. Och nog var det mer än jag som funderade i måndagsmorse när vi vaknade hur vi hamnade här. Ty i måndags vaknade jag i en soffa, i ett vardagsrum, i ett hus, i Grundby. Tänk om någon sagt det till mig för ett halvår sedan då skulle jag kanske inte trott dem. Men för tillfället känns det som att vad som helst kan hända och bara en sak är säker och det är att det är bäst att gilla läget och tänka positivt.
En tanke har jag också med mig från landet i syd, jag ska sprida leenden i Sverige. Kambodja är ett leende land och det kan Sverige också bli. Sprid lite leende omkring er och ni ska se att livet blir mycket roligare.
Och det här inlägget är under all kritik men tillägnas Tove, då det är hon som tjatar på mig.
kram
Kommentarer
Postat av: Tove
Bra:D Nu kan du få fortsätta att leva i din bubbla ett tag.. Puss på dah
Trackback
