Jag lever mitt liv i väntan på vadå?

Jag har förmånen att röra mig i två världar som visserligen inte skiljer sig alltför mycket från varandra men som folk i största allmänhet tror är varandras motpoler. Det här inlägget har jag funderat på en tid och anledningen är att jag stött på så många fördomar från bägge sidor och själv står jag där i mitten och försvarar än den ena sidan och än den andra. Ingen skulle vilja påstå att alla på något håll är fördomsfulla, men några stycken har så mycket fördomar att det ändå blir tydligt.

Vilka är mina världar, kanske ni då helt enkelt undrar och jag menar att mina världar består av frikyrkovärlden och den icke troenden, icke kristna världen. Hela min uppväxt har missionskyrkan varit en stor del av min fritid och jag har tillbringat många timmar i dess regi, men jag kommer ju inte från någon religiös familj och mässorna har jag aldrig besökt speciellt frekvent. Visst har jag läst bibeln både framlänges och baklänges men mest i ett studerande syfte, jag ville veta vad som skulle kunna vara sant ur ett historiskt perspektiv.


När jag flyttade till Norge var jag i svenska kyrkan några gånger på träffar men efter det tog min mest oreligiösa period i mitt liv över, jag flyttade till Blekinge och religionen bestod i en tisdagsmässa på tre år, detta med följden att människorna som känner mig från Blekinge får lite av en chock när de förstår att jag är aktiv i en missionskyrka igen. Jag menar, jag som både kan dricka, svära och har stor empati och förståelse för andra religioner. Hur kan jag som är en helt vanlig människa i deras ögon, vara en del av en kyrka och till på köpet en frikyrka? Hur kan jag umgås med troende och kristna människor? Mormor är inte den med minst fördomar, men med åren har hon fått lära sig att de där missionarna kanske är som människor mest ändå. Men att det gick utför för mig den dagen jag blev mer än bara scout i missionskyrkan är i mormors ögon ett faktum.

I frikyrkovärlden är fördomarna inte färre, tjejer och killar som inte tillhör någon kyrka är ytliga, dricker och förstör världen. En vanlig fördom, som jag mött är att icke troende personer aldrig kan gå ut nyktra. En förfest för en otroende ser ut som följer, först kommer alla och är redan då något berusade eftersom alla suttit hemma och druckit själva först, sen kommer de till förfesten och fortsätter dricka sig dyngraka (allt detta givetvis för att våga dansa och flirta med motsatta könet, vilket de aldrig hade vågat annars), någon eller ett par måste givetvis alltid spy och kommer inte bli insläppta på utestället och kvällen slutar med att de antagligen inte hade så roligt som de hade tänkt sig.

Och visst finns fördomen åt andra hållet också, jag menar vem har hört talas om en kristen människa som dricker alkohol? Nehej, när kristna går ut handlar det om att träffas innan, dricka saft och spela spel. Ingen alkohol så långt ögat kan nå. Och nykterheten talar ju sitt egna språk, ett helt sällskap som väljer att vara nyktra även vid utgång måste vara stela, tråkiga och de kommer inte heller ha roligt under kvällens gång.

Konstigt det kan bli när man möter människor som är icke kristna och nyktra, eller människor som är kristna och onytkra för tänk, det finns både och. I min närhet till och med.


Mina kompisar har, ve och fasa, vissa gemensamma nämnare: De tycker om att ha kul, de är djupa, de funderar över livet och livets gång. Tänk att både kristna och ateister i min bekantskapskrets funderar över meningen med livet! Tänk att de alla funderar över kärlek, tro, vänskap och familj. Tänk att de alla har grundläggande värderingar som ger alla människor lika värde. Är inte det konstigt när de alla är så konstiga pågrund av deras tro eller inte tro? Är inte det underligt att jag ena veckan kan vara i kyrkan tre dagar samma vecka för att veckan efter åka bort, dricka mig full, gå ut och dansa och få frågan, vadå, är du religiös?

Religiös vad är det? Ett ord som i min öron klingar falskt och nedsättande. Icke troende, vad betyder det? Att jag inte tror överhuvudtaget? Tro gör väl alla människor, eller? Istället vill jag påstå att jag plockar det bästa ur två världar och komponerar ihop det till min egen värld som jag trivs alldeles utmärkt i och som antagligen inte varit samma sak utan diskussionerna och fördomarna jag får möta. Fortsätt med dem, men fortsätt också att respektera min delaktighet i båda levnadssätten, annars är risken stor att jag går över till andra sidan till hundra procent.

Och slutligen måste jag tillägga att jag det första halvåret av 2010 kommer leva helt nyktert och detta har ingenting med religion att göra, det är SIDA:s stadgar det handlar om.