Ockupera mera!
För några månader sedan letade jag febrilt efter en bostad, jag fick rådet att köpa en lägenhet. Jag skrattade åt förslaget som om det vore ett skämt. Förslagsgivaren tittade lite frågande på mig och jag fick hosta bort skrattet och låta allvaret ta över. Visst insåg jag redan då att en bostadrättslägenhet skulle vara betydligt mer fördelaktigt för mig och dessutom antagligen lättare att få tag i än en hyresrätt. Men för mig som för många andra är detta en utopi, en dröm som kanske blir verklighet om tio år.
Jag har inga föräldrar som kan hjälpa mig ekonomiskt, jag har studieskulder som kommer ta mig 25 år att betala och då, i bostadssökandets tid, hade jag inget fast jobb, vilken bank skulle tänka sig att ge mig ett lån? Förresten ville jag inte ta ett lån, det var aldrig aktuellt. Och jag är ganska vanlig. Jag är som många andra ungdomar som har en önskan om att få tag i en bostad men bostadsbristen är ett faktum och väldigt många ungdomar får bo kvar hemma, tacka nej till både jobb och studier på grund av svårigheterna att få tag i en bostad.
Det första jag blev tillfrågad när jag var på anställningsintervju i Jönköping, var: Hur tänker du lösa botadsfrågan? Jag visste att frågan skulle komma och hade därför funderat ut ett svar, annars hade jag kunnat antagligen inte fått jobbet. MIn bostadsfråga löste sig på bästa sätt men alla får inte samma erbjudande. Alla får inte samma chans, för många är ständiga andrahandskontrakt ett faktum.
För en tid sedan ockuperade ett trettiotal personer ett gammalt församligshus i Göteborg, de ville starta en diskussion, en diskussion om bostasbristen. Det kommunala bostadsbolaget, Poseidon, som äger det ockuperade huset vill riva det och bygga nytt. Ockupanterna menar att huset går att använda i befintligt skick, det skulle redan nu kunna användas som bostad åt flera studenter eller ungdomar. Människor som behöver bostäder. Människor som måste ha bostad för att komma ut på arbetsmarknanden.
Men ockupationen verkar sluta som vanligt, polisen kör ut ockupanterna och Poseidon polisanmäler dem. Att huset stått tomt i fem år ger inte några ockupanter rätten att ta det i besittning, klart de ska ha sitt straff. Kanske minns inte ledningen i bostadsbolaget sina egna ungdomsstrider, kanske minns de inte känslan av en egen bostad. Kanske är den känslan alldeles för självklar för gubbarna i ledningen. Eller så vill de inte minnas, vill de inte förstå och tyvärr har de lagen på sin sida.
Men jag pratade med en av ockupanterna tidigare idag och vet att de inte tänker ge upp, de kommer fortsätta och jag hoppas verkligen att de orkar fortsätta till diskussionen är öppnad.
