Utan borta bra, hade inte hemma varit bäst
Datorn var avstängd och beslutet om sänggående var taget, tänderna borstade och lysena släckta men oron i kroppen var kvar. Ni vet det där rastlösa oron som kommer över en och inte vill lägga sig trots att man vet att man behöver sova. Oron som talar om för en att man inte hinner sova. Det finns så mycket lycka och adrenalin som spritter i alla kroppens muskler och som gör det omöjligt för dem att varva ner. (Symptomen kan verka närbesläktade med dem man känner i förälskelsens förvirring men nej, jag är inte kär).
Flera människor i min närhet har idag ifrågasatt mitt behov av en egen lägenhet och jag har förklarat för dem att oavsett om jag knappt aldrig är hemma eller inte så är känslan av att sätta nyckeln i låset, öppna min dörr och ta klivet in i min lägenhet, ovärdelig. Att jag är borta hemifrån mycket gör det ännu viktigare att jag verkligen trivs när jag kommer hem. Jag måste ju känna mig hemma med en gång så jag inte är borta när jag är hemma också.
Och hemma känner jag mig, jag trivs med tystnaden som omsluter mig är ute på landet. Helgmorgnar när jag jobbar och är uppe tidigt är tystnaden påtaglig och idag var jag tvungen att stänga av min Ipod när jag gick till bussen. Musiken störde tystnaden och lugnet. Jag trivs med att ta bussen in till stan och läsa alla böcker jag vill läsa under färden. Jag trivs med att kunna gå i underställsbyxor till MIN brevlåda för att hämta MIN post. Jag älskar tanken på att min lägenhet snart ska adventpyntas, detta trots att december kommer vara den månad jag är minst hemma under detta året.
Ibland när jag kommer sent från jobbet springer jag sista biten hem, för att jag så gärna vill HEM.
När jag tänker efter är jag nog trots allt kär, kär i tanken på min lilla röda stuga och att borta är bra men hemma är trots allt bäst!
Flera människor i min närhet har idag ifrågasatt mitt behov av en egen lägenhet och jag har förklarat för dem att oavsett om jag knappt aldrig är hemma eller inte så är känslan av att sätta nyckeln i låset, öppna min dörr och ta klivet in i min lägenhet, ovärdelig. Att jag är borta hemifrån mycket gör det ännu viktigare att jag verkligen trivs när jag kommer hem. Jag måste ju känna mig hemma med en gång så jag inte är borta när jag är hemma också.
Och hemma känner jag mig, jag trivs med tystnaden som omsluter mig är ute på landet. Helgmorgnar när jag jobbar och är uppe tidigt är tystnaden påtaglig och idag var jag tvungen att stänga av min Ipod när jag gick till bussen. Musiken störde tystnaden och lugnet. Jag trivs med att ta bussen in till stan och läsa alla böcker jag vill läsa under färden. Jag trivs med att kunna gå i underställsbyxor till MIN brevlåda för att hämta MIN post. Jag älskar tanken på att min lägenhet snart ska adventpyntas, detta trots att december kommer vara den månad jag är minst hemma under detta året.
Ibland när jag kommer sent från jobbet springer jag sista biten hem, för att jag så gärna vill HEM.
När jag tänker efter är jag nog trots allt kär, kär i tanken på min lilla röda stuga och att borta är bra men hemma är trots allt bäst!
Kommentarer
Trackback
